RobotavfyrningsplattformRobotavfyrningsplattform Robotavfyrningsplattform betecknar, inom viss militär utsträckning,[1] stationära robotvapen integrerade på självgående plattform eller draget vagnlavettage (rörligt fältlavettage eller påhängsvagn) med tillhörande dragbil, vilka agerar komponenter i större robotsystem och ämnar ge eldenheter och robotförband ökad mobilitet. Robotavfyrningsplattformar förekommer främst som komponent i luftvärnsrobotsystem eller kärnvapenrobotsystem, men det finns även exempel inom markmålsrobotsystem. BeskrivningAnvändningExempel på lägen. Trots sin självgående eller rörliga plattform används robotavfyrningsplattformar som stationära eldpjäser medan de verkar i ett värn. Rörligheten är enbart till för att enklare transportera robotavfyrningsplattformar från olika eldpositioner eller värn. De ska i regel inte sikta eller skjuta under gång (körbart läge), utan ska stanna och gå från transportläge till eldläge för strid. Robotavfyrningsplattformar avsedda för mycket stora robotar behöver ofta gå igenom en kortare procedur för att gå in i eldläge, till exempel utfällning av stabiliseringsmedel på chassit eller frigöring av ytpålagrade robotar som vid transport är låsta i ställ (se 2P24 som exempel). På grund av sin användning särskiljs robotavfyrningsplattformar från andra robotbärande stridsfordon, till exempel luftvärnsrobotvagnar, vilka i regel kan skjuta under gång (körbart läge) eller förflytta sig i eldläge, även om eldgivning primärt sker stillastående. UtformningRobotavfyrningsplattformar är oftast beväpnade med en enkel uppsats robotar och bär inte extra robotar i chassit likt traditionella robotfordon. Istället behöver de laddas om av externa ammunitionshanteringsenheter. Robotarna på robotavfyrningsplattformar är ofta stora långdistansrobotar och behöver därför transporteras i låda, silo eller ställ för att inte falla av under transport. Trots robotarnas storlek är de flesta robotavfyrningsplattformarna försedda med ett sidriktbart robotställ för att tillåta eldriktning åt sidorna från plattformens gångriktning. VarianterPå engelska finns flera olika begrepp för robotavfyrningsplattformar beroende på systemets utformning och ingående komponenter:
Roll i mobilt robotsystemRobotavfyrningsplattformar kan vanligen inte verka självständigt utan behöver samverka med flera andra enheter i robotsystemet för att fungera i strid, bland annat behövs en länk med en eldledningsenhet för att få tag i måldata. Inom luftvärnsrobotsystem används vanligen två externa enheter för måldata:
Vissa robotavfyrningsplattformar är dock försedda med eget radarsystem (spaningsradar och eldledningsradar) och kan agera självständigt inom ett robotsystem, på engelska kallade Transporter Erector Launcher And Radar (kort TELAR) eller Transporter Launcher And Radar (kort TLAR), beroende på ifall robotställen är konstant skjutfärdiga eller behöver resas för eldgivning (se 9K33 Osa och 9K330 Tor som exempel för TELAR respektive TLAR).[1] Exempel på uppsättning av robotsystemEtt mobilt robotsystem består klassiskt av flera robotavfyrningsplattformar, ett mindre antal eldledningsenheter, en spaningsenhet, samt enheter för ammunitionshantering och tankning etc. Här nedan visas ett simplifierat exempel på ett klassiskt mobilt luftvärnsrobotsystem: "2K11 Krug"
Roll i mobil eldenhetI modern tid finns det robotbatterier som saknar en egen spaningsenhet.[2] Istället kommer spaningsdata från en centralspaningsradarstation, även benämnt underrättelseenhet.[3][4] Dessa typer av robotbatterier benämns eldenhet, kort EldE, istället för robotsystem, då de inte anses vara hela system.[2] Galleri
TermerHär listas diverse termer som används eller redovisas i artikeln.
Referenser
Noter
|
Portal di Ensiklopedia Dunia