Efter mordet på fadern 1854 blev han landets siste "regerande" hertig under sin mors förmyndarskap. Vid införlivandet med Italien 1860 fördrevs familjen och bosatte sig (mestadels) i Österrike. Robert var då tolv år. Han kom senare att ärva egendomarna Schwarzau am Steinfeld nära Wien, Villa Pianore i nordvästra Italien och Chambord i Frankrike, där man också tidvis bodde.
I sina två äktenskap blev han far till sammanlagt 24 barn.
Mindre än fyra månader efter hertig Roberts död 1907 förklarade en österrikisk domstol på uppdrag av hans änka, hertiginnan Maria Antonia, sex av barnen i hans första äktenskap omyndiga (de hade inlärningssvårigheter).
^ [ab] Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p10183.htm#i101829, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
^ [ab] Diccionario biográfico español, Real Academia de la Historia, 2011, Diccionario biográfico español-ID: 54896/roberto-de-borbon-parma-y-borbon.[källa från Wikidata]
^ [ab] The Peerage person-ID: p10183.htm#i101829, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
^ [abcdefghij] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]