|
Registrerat partnerskap i SverigeRegistrerat partnerskap var i Sverige möjligheten att juridiskt kunna reglera parförhållanden mellan personer av samma kön som fanns från 1994 till 2009 då äktenskapsbalken ändrades till att bli könsneutral. HistoriaTillkomst, skillnader mot äktenskapetDen svenska partnerskapslagen infördes den 1 januari 1995. Det registrerade partnerskapet motsvarade äktenskapet med ett fåtal undantag: Främst att de personer som vill ingå partnerskap måste ha någon form av anknytning till Sverige och att 18-årsgränsen för att ingå partnerskap var ovillkorlig medan omyndiga däremot i vissa fall kunde ingå äktenskap. En mycket viktig skillnad var också att partnerskap enbart kunde ingås inför en civil myndighet; religiösa partnerskapsceremonier var inte juridiskt giltiga. Omröstningen i riksdagen var oväntat jämn: 171 – 141. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna röstade enigt för, av de andra partierna var det endast Folkpartiet som hade en majoritet för registrerat partnerskap. En majoritet av de borgerliga riksdagsledamöterna röstade emot förslaget. Bland moderaterna var det endast två ledamöter som röstade för förslaget. Dessa var Fredrik Reinfeldt, som senare skulle bli moderatledare och statsminister, och Ulf Kristersson som långt senare även han skulle bli moderatledare och statsminister.[1][2] Miljöpartiet satt inte i riksdagen när frågan avgjordes. Förändringar: gemensam vårdnad av barn, adoption och assisterad befruktningDen 1 februari 2003 gavs registrerade partner rätt att få gemensam vårdnad om barn och att bli adoptivföräldrar. Sedan den 1 juli 2005 har kvinnor som lever i partnerskap också möjlighet att få tillgång till assisterad befruktning. Dessa båda lagändringar ledde till att det i princip rådde full likställdhet mellan partnerskap och äktenskap. AvskaffandetRiksdagen beslutade den 1 april 2009 att äktenskapsbalken skulle ändras så att även två personer av samma kön kan ingå äktenskap. Den särskilda partnerskapslagen upphävdes också. De par som hade ingått registrerat partnerskap före lagens upphävande, den 1 maj 2009, kan dock fortsätta att vara registrerade partner om de vill. De som i stället önskar vara gifta har möjlighet att omvandla sitt registrerade partnerskap till äktenskap genom en anmälan eller genom vigsel.  Beslutet stöddes av sex av riksdagens sju partier. Endast Kristdemokraternas ledamöter, och Staffan Danielsson från Centerpartiet röstade nej till förändringarna. Sverigedemokraterna satt inte i riksdagen när frågan avgjordes. Debatten inom Svenska kyrkan, agerande och reaktionerRedan 1995 införde Svenska kyrkan möjligheten till en särskild förbön för de par som ingått registrerat partnerskap. Man tog dock avstånd från att göra äktenskapet könsneutralt och betonade att förbönen var en enskild själavårdsakt för paret, och inte en officiell och offentlig akt.[4] Både kyrkomötet och biskopsmötet diskuterade införandet av någon form av vigselakt för par av samma kön i Svenska kyrkan. Kyrkomötet 2002 beslutade att anta ett diskussionsunderlag, som avsågs att användas i kyrkans församlingar. Vid kyrkomötet 2003 kom dock denna process att avbrytas, då kyrkomötets majoritet fruktade att regeringen avsåg återkalla kyrkans rätt att förrätta juridiskt giltiga vigslar. Man beslutade därför, med stor majoritet men under häftig opposition från minoriteten, att Svenska kyrkan redan före 2006 skulle införa en samkönad pargudstjänst (dock ej detsamma som vigselgudstjänst där äktenskap ingås). Något exakt datum antogs ej, eftersom beslutsunderlag saknades vid kyrkomötets session i oktober 2004. BeslutUnder hösten 2005 beslutade kyrkomötet att införa kyrklig välsignelse för homosexuella par som ingått partnerskap och gav kyrkostyrelsen i uppdrag att utarbeta en ritual för detta. Efter biskopsmötets bifall antog kyrkostyrelsen Välsignelse över registrerat partnerskap. Försöksordning den 6 december 2006. I ordningen hade man tagit bort allt tal om att äktenskapet som institution är instiftat av Gud, det som knyter äktenskapet till skapelseordningen och barnalstring, i inledningsord och böner samt Jesu ord (i Matteusevangeliet 19:4–6) om äktenskapet. ReaktionerEn del präster och lekmän ifrågasatte den bibliska grunden för samkönade parrelationer. Till följd av det beslut kyrkomötet fattade 2006 undertecknade 867 präster det så kallade äktenskapsuppropet, där de på teologisk grund tog avstånd från samkönade äktenskap. En undersökning gjord av Kyrkans Tidning år 2003 visade att antalet församlingsaktiva präster inom Svenska kyrkan som kunde tänka sig att själva välsigna par av samma kön var i majoritet: 45 procent av prästerna sade sig på hösten 2003 vilja förrätta sådana välsignelser i de flesta fall, elva procent i vissa fall och endast 38 procent sade sig inte vilja välsigna partnerskap alls. Kyrkomötets beslut 2006 om välsignelse för samkönade par ledde till att Rysk-ortodoxa kyrkan avbröt alla bilaterala förbindelser med Svenska kyrkan, och att Engelska kyrkans ekumeniska kommitté konstaterade beslutets negativa konsekvenser på kyrkornas samarbete inom Borgågemenskapen. Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har också varit starkt kritisk till hur Svenska kyrkan, utan ekumeniskt samråd, införde partnerskapsvälsignelser. Se även
Referenser
Externa länkar
|
