Provinsen Hohenzollern
Hohenzollern var en de facto preussisk provins mellan 1850 och 1946 och ursprungsområde för den tyska fursteätten Huset Hohenzollern. Den bildade en lång, smal landsträcka, som omgavs i öster, norr och väster av Württemberg, i väster och söder av Baden, samt nio strödda enklaver i Baden och Württemberg. De flesta av invånarna var katoliker. Provinsen, som till största delen är bergig (Rauhe Alb och i norr Schwarzwald), vattnas i söder av Donau och i norr av Neckar. Jordbruk och boskapsskötsel var landets viktigaste näringsgrenar. Provinsen Hohenzollern bildade regeringsområdet Sigmaringen, som underindelades i fyra ämter: Sigmaringen (huvudstad), Gammertingen, Hechingen och Haigerloch. Amtet Hechingen omfattade det forna furstendömet Hohenzollern-Hechingen eller det gamla grevskapet Hohenzollern (236 km2), de övriga furstendömet Hohenzollern-Sigmaringen (906 km2), som utgjordes av två, genom Hohenzollern-Hechingen skilda delar, "Oberland" och "Unterland". I judiciellt hänseende lydde Hohenzollern under Oberlandesgericht i Frankfurt am Main och i katolska kyrkoärenden till ärkebiskopsstiftet Freiburg. Efter Tysklands nederlag i andra världskriget upplöstes provinsen Hohenzollern och uppgick 1946 i Württemberg-Hohenzollern. Idag ingår området i det tyska förbundslandet Baden-Württemberg, där det delats upp mellan kretsarna Sigmaringen och Zollernalbkreis som också omfattar områden som inte tillhörde Hohenzollern. Källa
|
Portal di Ensiklopedia Dunia