Prärietrana
Prärietrana[2] (Antigone canadensis) är en trana som häckar över stora delar av Nordamerika, i nordöstra Sibirien och på Kuba. Merparten är flyttfåglar som övervintrar i södra USA, norra Mexiko och södra Japan. UtseendePrärietranan mäter från 88–120 cm och har ett vingspann på 160–210 cm.[3] De sydliga underarterna är tydligt större än de nordliga, varför de ibland delas upp som "större" och "mindre" prärietrana. De sydliga mäter i genomsnitt 117 cm på längden, har ett vingspann på 196 cm och väger 4850 gram. De nordliga mindre underarterna mäter i genomsnitt 104 cm på längden, har ett vingspann på 185 cm och väger 3350 gram.[4] Hanarna är större än honorna.[4] Den adulta prärietranan i fräsch vinterdräkt är ljusgrå, med liten mängd varmt roströda partier på ovansidan, speciellt på vingtäckarna och övergumpen.[4][3] Adult i sommardräkt är mer roströd. Adultens hals är ljust grå och huvudet nästan vitt. Pannan och främre delen av hjässan är röd.[3] Vingpennorna är mörkgrå till svarta och innanför dessa har den ett ljust band på vingundersidan, som är bredare och tydligare hos de sydliga underarterna.[4] Juvenilen påminner om adulten, men saknar rött på huvudet och är överlag rödbrungrå.[3][4]
LäteLätet beskrivs som ett högljutt trumpetande med skallrande eller rullande karaktär.[4] Utbredning och systematikPrärietranan häckar över stora delar av Nordamerika, i nordöstra Sibirien och på Kuba.[5] Populationen i nordöstra Sibirien häckar från floden Kolyma till Tjuktjerhalvön och söderut till Korjakien och nordöstra Ochotska havet.[3] Merparten av den globala populationen är flyttfåglar som övervintrar i södra USA och norra Mexiko. Ett mindre antal övervintrar även i sydvästra Kyushu i södra Japan.[3] Populationerna på amerikanska golfkusten, i Georgia, Florida på Kuba och Isla de la Juventud är stannfåglar.[5] UnderarterPrärietranan delas in i sex underarter fördelade i fem underartsgrupper:[5]
Observationer utanför utbredningsområdetPrärietrana observeras sällsynt i Europa. Det första brittiska fyndet gjorde på Fair Isle i april 1981,[6] Våren 2014 höll en prärietrana till i Västeuropa som även tog sig till Sverige där den sågs i Västmanland 29 april till 5 maj 2014.[7][8][9] Ytterligare en individ uppehöll sig i Söråsele i Lappland i oktober–november 2020 och en tredje i Storsjö i Härjedalen 13–14/5 2021.[9] Taxonomi och släktestillhörighetArten beskrevs vetenskapligt av Carl von Linné 1758 i tionde upplagan av hans Systema Naturae. Han gav den då det vetenskapliga namnet Ardea canadensis och placerade den därmed i samma släkte som bland annat hägrarna. Senare placerades den i det stora transläktet Grus. De flesta auktoriteter, bland annat American Ornithological Society (AOS), placerar idag arten i släktet Antigone, tillsammans med dess närmsta släktingar sarustrana, brolgatrana och glasögontrana, för att bättre beskriva tranornas släktskap.[10] BirdLife Sverige behåller dock fortfarande prärietranan i Grus. EkologiUtanför häckningstid uppträder prärietranan ofta i stora flockar och uppsöker då öppna fält, våtmarker och hagar.[4] Den häckar på gräsmark vid kusten eller i närheten av vatten.[3] Status och hotArten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till mellan 450 000 och 550 000 vuxna individer.[11] Källor
Externa länkar
|
Portal di Ensiklopedia Dunia