Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Helt nyskapade artiklar som saknar källor tas, som regel, bort ofördröjligen, men gamla artiklar som den här får stå kvar och förses successivt med källor i efterhand (2013-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Denna åttonde upplaga av bandet blev den mest stabila och framgångsrika och bestod 1983-2005. Bandet hade ett oerhört energiskt, tajt och kompakt livesound. Denna upplaga av bandet var i slutet av 80-talet ytterst nära ett massivt internationellt genombrott. Deras ganska "grabbiga", okomplicerade, livssprudlande hårdrocksblues blev emellertid väldigt "ute" i medierna i och med grungevågen i början av 90-talet.
Efter 22 år tillsammans ute på de finska landsvägarna skiljdes så denna upplaga av Peer Günt i början av 2005 efter två utsålda avskedsspelningar på anrika Tavastia i Helsingfors.
Timo Nikki gjorde dock tidigt klart att han avsåg fortsätta sin musikkarriär med Peer Günt. Basisten Kettula ersattes därför av Petri "Pete" Pohjanniemi och trumslagaren Erkinharju ersattes av Sauli "Sakke" Koivula.
Denna nionde upplaga av bandet släppte 2007 CD:n "Guts and Glory".
Diskografi
Don't Wanna Speeding / Never Said I'll Fall (7" singel) (1979)
Animal Lover / Liquire And Drugs (7" singel) (1980)
Woman On The Radio / Driving Like A Mad (7" singel) (1981)
I Don't Wanna Be A (Rock'n'Roll Star /Behind The Line (7" singel) (1985)