|
Paul Langerhans
Paul Langerhans, född 25 juli 1847 i Berlin, död 20 juli 1888 i Funchal på Madeira, var en tysk patolog. Han är främst känd för sin upptäckt av Langerhanska öarna. BiografiLangerhans föddes i Berlin 1847. Hans far var en välkänd läkare och politiker. Langerhans studerade till läkare vid Jenas universitet 1865–1866 och från 1867 vid Friedrich-Wilhelm-universitetet i Berlin där han avlade examen 1869.[1] Han utmärkte sig redan under studietiden när han med hjälp av mentorn Julius Cohnheims metod (där man med guldklorid färgar nervtrådarna i mikroskopiska preparat) 1867 upptäckte det som kom att kallas Langerhanska celler. Langerhans upptäckte och beskrev 1869 (efter några års studier) ö-liknande grupper av cellar i bukspottkörteln. Det var den franske patologen Édouard Laguesse som 1893 gav dessa namnet les îlots de Langerhans – de Langerhanska öarna. Vid tidpunkten för upptäcken var betydelsen av dessa celler okänd; senare visade det sig att betaceller som tillhör Langerhanska öarna producerar insulin.[2] Insulin har därför fått sitt namn efter latinets insula som betyder just ö.[3] Efter studierna arbetade Langerhans i Rudolf Virchows laboratorium innan han 1870 reste till mellanöstern där han ägnade sig åt antropologiska observationer. Han återvände samma år och var verksam som läkare i den tyska armén under Fransk-tyska kriget 1870–1871. Efter krigsslutet blev Langerhans professor i patologi vid Freiburgs universitet. År 1874 drabbades Langerhans av tuberkulos vilket ledde till att han tvingades avsluta sin akademiska karriär.[3] Året därpå flyttade han till Madeira som då var känt för att ha ett välgörande klimat. Efter att hans hälsa förbättrats något blev han verksam som läkare i staden Funchal. Han avled av nefropati 1888 och begravdes på den brittiska kyrkogården i Funchal. Se ävenReferenserNoter
Källor
|
|||||||||||||||||||||||
Portal di Ensiklopedia Dunia
