Partido Justicialista

Justicialistpartiet Partido Justicialista
Förkortning	PJ
Land	Argentina
Partiordförande	Alberto Fernández
Vice partiordförande	Daniel Scioli
Grundat	21 november 1946
Grundare	Juan Perón
Huvudkontor	Matheu 130, Buenos Aires
Antal medlemmar	3 626 728 (2012)[1]
Politisk ideologi	Peronism[2]
Politisk position	Synkretisk[3]
Färg(er)	Blå
Ungdomsförbund	Juventud Peronista (Peronistisk ungdom)
Argentinas senat
Mandat	36 / 72
Argentinas deputeradekammare
Mandat	91 / 257
Webbplats
Officiell webbplats
Argentinsk politik Politiska partier Val

Partido Justicialista (PJ, ordagrant ”Justicialispartiet”; av spanskans justicia, ”rättvisa”), i folkmun även Partido Peronista (”Peronistpartiet”), är ett politiskt parti i Argentina, grundat 1946.[4]

Historia

Partido Justicialista grundades av Juan Perón 1946, genom en sammanslagning av flera politiska partier som ställt sig bakom honom i presidentvalet samma år, och med stöd från fackföreningen CGT.[4] Sedan grundandet är partiet en av de ledande politiska krafterna i Argentina, med undantag för åren 1955–73, då partiet förbjöds efter en statskupp, samt under militärjuntan 1976–83.[5]

Partiet representerar huvudfåran inom peronismen, och rymmer, likt peronismen i allmänhet, en mängd olika ideologiska inriktningar och fraktioner.[5] Flera av de presidenter som representerat partiet har fört en politik som kan betecknas som mitten-vänster, med statliga åtgärder i ekonomin och fördelningspolitiska åtgärder till förmån för arbetarklassen; hit hör, förutom Perón själv, makarna Nestor och Cristina Fernández de Kirchner (president 2003–07 respektive 2007–15). På samma gång kom Carlos Menem, som var president 1989–99, att föra en nyliberal politik, med avregleringar och privatiseringar som betydande inslag.[6]

Se även

• Peronism

Referenser

1. ”Estadística de Afiliados. Primer Semestre 2012”, Registro Nacional de Afiliados a los Partidos Políticos (Secretaría de Actuación Judicial, 2013), s. 115. Arkiverad från originalet 18 januari 2013. Läst 9 juni 2023.
2. Charles D. Ameringer, Political Parties of the Americas, 1980s to 1990s: Canada, Latin America, and the West Indies (New York: Greenwood, 1992), s. 43.
3. Pierre Ostiguy, ”Syncretism in Argentina’s Party System and Peronist Political Culture”, i Reconfiguring Institutions Across Time and Space: Syncretic Responses to Challenges of Political and Economic Transformation, red. Dennis Galvan och Rudra Sil (New York: Greenwood, 1992), s. 83–113.
4. ^ [ ] Walter Little, ”Party and State in Peronist Argentina, 1945-1955", i Hispanic American Historical Review, vol. 53, nr 4 (1973), s. 644–662. Läst 10 juni 2023.
5. ^ [ ] ”Peronism”, Nationalencyklopedin. Läst 10 juni 2023.
6. Tor Opsvik, ”Peronisme”, Store norske leksikon. Läst 10 juni 2023.

Externa länkar

• Officiell webbplats