Olof Burman
Olof Algot Burman, född 16 februari 1915 i Hietaniemi församling i Norrbottens län, död 8 februari 1987 i Adelsö församling i Stockholms län,[1][2] var en svensk anstaltschef och nykterhetsman samt den förste förbundsordföranden i IOGT-NTO 1970–1973. Under sitt yrkesliv verkade han som tjänsteman – ofta i ledande ställning – inom den svenska alkoholistvården. Burman var 1974 ledamot av riksdagens alkoholpolitiska utredning. BiografiOlof Burman föddes i Koivukylä och var son till prokuristen Axel Burman samt sonsons son till prosten Erik Burman. Han avlade studentexamen 1938[3] och påbörjade 1939 studier vid Uppsala universitet.[2] Verksamhet inom alhoholistvården1945 blev Burman direktörsassistent vid den statliga alkoholistanstalten Venngarn.[2] Burman var ombudsman för länsnykterhetsnämnden i Skaraborgs län 1947 och var då hemmahörande i Mariestad.[4] 1949 blev han direktör för Svartsjöanstalten och fyra år senare dito för Stockholms stads nykterhetsnämnd,[2] en tjänst han stannade på mer än ett decennium.[5][6] År 1955 avskaffades motboken. Detta ledde till att alkolholskadorna ökade och att den statliga missbrukarvården började byggas ut. Burman tyckte att platsbristen på de statliga anstalterna var ett problem.[7] Han ansåg att det var möjligt att bota kroniska alkoholmissbrukare med lämpliga terapeutiska medel.[7] Engagemang i nykterhetsrörelsen och ledamotskap i alkoholutredningÅren 1962–1970 var Olof Burman ledamot i Stockholms stads nykterhetsnämnd och åren 1971–1973 var han kanslichef för IOGT-NTO i Stockholm. Även i övrigt var Burman aktiv inom den svenska godtemplarerörelsen. 1965–1970 hade han posten som överstetemplare i IOGT. Han var med i utredningen om den planerade sammanslagningen mellan IOGT och NTO.[8] Vid sammanslagningen 1970 blev han förste ordförande i IOGT-NTO och han var organisationens ordförande fram till 1973. Burman var ledamot i riksdagens alkoholutredning 1974,[9] där han önskade en 20-procentig minskning av alkoholkonsumtionen i Sverige fram till 1985.[10] Bibliografi (urval)
Referenser
|
Portal di Ensiklopedia Dunia