Olmekskrift är ett möjligt skriftspråk, som ligger bakom glyferna som förekommer på olmekiskamonumentalskulpturer, såsom de på det så kallade "Ambassadörsmonumentet" (La Venta Monument 13). Flera tidiga olmek-keramiker uppvisar därtill framställningar av något som skulle kunna tyda på handskrift. Dessa avbildningar antyder att kodexar av amatlbark, och därmed i förlängningen välutvecklad skrift, existerade på Olmekernas tid.
Denna misstanke förstärktes 2002, då det tillkännagavs att liknande glyfer hade upptäckts vid San Andrés (väster om Tabasco). Dessa har daterats med C14-metoden till omkring 650 f.Kr s början.[1] Fyndet vid San Andrés-sajten uppvisar en fågel, språkslingor och glyfer som liknar senare Mayaglyfer.[2]
I september 2006 tillkännagav en rapport publicerad i Science[3] upptäckten av en 250 år äldre[4] skrivtavla som fick beteckningen Cascajalblocket. Härmed förändrades i ett slag bilden av olmekernas skrivkunnighet. Olmekerna kan ha varit den första civilisationen på det Västra halvklotet att utveckla ett skriftsystem.
"knyta Olmekernas civilisation till läskunnighet, dokumentera ett icke anat skriftsystem och avslöja en ny komplexitet hos deras kultur."
Cascajalblocket upptäcktes av vägbyggare sent på 1990-talet i en skräphög i byn Lomas de Tacamichapa i Veracruz lågland i de forna olmekernas kärnland. Blocket hittades bland keramikskärvor och lerfiguriner, från vilka blocket kunnat dateras till Olmekenas materiella kultursSan Lorenzo Tenochtitlán fas, som upphörde runt 900 f.Kr Detta betyder att tecknen på blocket är runt 400 år äldre än någon annan skrift man känner till på Västra halvklotet. Arkeologerna Carmen Rodriguez och Ponciano Ortiz från Mexikos "Instituto Nacional de Antropología e Historia" undersökte och registrerade det hos myndigheterna. Forskarna publicerade detaljer kring fyndet först i septemberutgåvan 2006 av tidskriften Science.[5]
Känt som Cascajalblocket, visar 2006 års fynd från en plats nära San Lorenzo, ett set av 62 symboler, varav 28 är unika, utskurna på ett serpentinblock. Ett stort antal prominenta arkeologer har hyllat fyndet såsom den "tidigaste pre-kolumbianska skriften".[6] Andra är skeptiska till följd av att stenen är ensam, det faktum att den har flyttats från sitt arkeologiska sammanhang, och för att den inte visar påtaglig likhet med något annat Mesoamerikanskt skriftsystem.[7]
Fynd från senare tid
Dessa skriftsymboler som man funnit vid två tillfällen, 2002 och 2006, föregår den äldsta Zapotekskriften som daterats till omkring 500 f.Kr [8][9]
Det finns även väldokumenterade glyfer av senare datum kända som "Epi-Olmek". Det har därför föreslagits att detta skriftsystem skulle kunna vara ett belägg på olmeksamhällets vanliga skriftspråk före dess slutliga nedgång.
Det finns alltså forskare som anser att Epi-Olmeks representerar ett övergångsskede mellan en tidig olmekskrift och mayaskriften, men frågan är ännu inte avgjord.
^”Oldest Writing in the New World”. Science. http://www.sciencemag.org/cgi/content/abstract/313/5793/1610. Läst 30 mars 2008. ”Ett block med ett hittills okänt skrivsystem har hittats i olmekernas kärnland Veracruz, Mexiko. Stilistik och annan datering av blocket placerar in det tidigt första millenniet före vt början, den äldsta skriften i den Nya Världen, med särdrag som otvetydigt hänför denna epokgörande utveckling till Mesoamerikas olmekcivilisation.”
Houston, Stephen D.; Kapitlet Writing in Early Mesoamerica i The First Writing: Script Invention as History and Process, Stephen D. Houston (ed.) Cambridge University Press, Cambridge (2004) sidor 274–309. ISBN 0-521-83861-4 (oclc=56442696)
Pohl, Mary & Kevin O. Pope & Christopher von Nagy; Olmec Origins of Mesoamerican Writing, Science (2002) vol 298, sidor 1984–1987 (doi=10.1126/science.1078474)
Magni, Caterina; kapitlet Olmec Writing. The Cascajal Block: New Perspectives i Arts & Cultures 2008: Antiquité, Afrique, Océanie, Asie, Amérique. Serien « Revue annuelle des musées Barbier-Mueller, 9 »; Laurence Mattet (ed.), Paris, Genève/Barcelona. Publicist: Somogy Éditions d'art, in collaboration with The Association of Friends of the Barbier-Mueller Museum (2008) sidor 64–81. ISBN 978-2-7572-0163-3