NummerhästNummerhästar var den äldre benämningen på stamhästar som var de hästar som tillhörde kronan (eller rusthållare, rotehållare) och som var insatta vid trupp, där hästar skulle finnas på stat.[1] Vid arméerna erfordrades förr hästar till stort antal i krigstid såväl för de beridna trupperna, för artilleriet och för de officerare som måste tjänstgöra till häst, som för transport av tross och förnödenheter. De hästar, som erfordrades för trupperna på fredsfot, var i de flesta länder statens tillhörighet och anskaffades av armén genom gemensam remontering, varefter hästarna fördelades på trupperna. För försörjningen av hästar fanns utöver nummerhästarna ett system med ackordshästar. Detta innebar att hästar lånades ut till bönder, ridskolor och privatpersoner. Vid militära övningar måste hästarna infinna sig för tjänstgöring. Ackordshästarna var dels ridhästar (varmblod), dels nordsvenskar och ardenner för tyngre arbeten. Om nummerhästar och ackordshästar inte skulle räcka till vid mobilisering fanns möjligheter att utöka antalet genom att rekvirera civilägda hästar. Den mest kända nummerhästen torde vara den skimmel som reds av Stenbocks kurir efter slaget vid Helsingborg 1710:
Statliga kostnaderKronan hade stora kostnader att hålla nummerhästar vilket framgår av följande utdrag ur landshövdingens i Uppsala femårsberättelse den 30 november 1822:[2].
Referenser
|
Portal di Ensiklopedia Dunia