År 1950 blev han domprost i Lund, och 1958 utnämndes han till biskop i Lunds stift, en tjänst han innehade fram till sin död 1959. Nils Bolander utnämndes 1947 till extraordinarie hovpredikant.[1]
Bolander var i sin samtid främst känd som predikant med ett poetiskt bildspråk. Genom gudstjänster och andakter i radio blev han känd i hela Sverige, och predikade ofta för fulla kyrkor.[2] Till innehållet var hans förkunnelse klassiskt luthersk med en viss påverkan från pietismen och också från Oxfordgrupprörelsen.[3]
^Carl-Erik Sahlberg: Nils Bolander, diktare och predikant. KM-förlaget, Malmö, 1994.
^Siv Lundström: "Till gruvhålet som suger och skrämmer" : en studie i Nils Bolanders predikan under åren 1940–1950. Doktorsavhandling, Åbo akademi, 2015. Engelsk sammanfattning.Arkiverad 25 september 2020 hämtat från the Wayback Machine.
Tryckta källor
Kristen-nationell lyrik, utgiven av Sveriges kristliga krigsmannaförbund, Uppsala, 5:e uppl. 1941.
Nils Bolander. Nådens budbärare. Till minnet.. Red, av. Sven Håkan Ohlsson. SKDB, Stockholm, 1960.
Inge Löfström, "Nils Bolander." G. Carlquist, Lunds stifts herdaminne. II:1, Lund 1980, s. 441–451.
Carl-Erik Sahlberg, Nils Bolander - diktare och predikant. Aneby 1994.
Siv Lundström "Till gruvhål som suger och skrämmer." En studie i Nils Bolanders predikan under åren 1940–1950. Akademisk avhandling Åbo akademi. 2014.