Nikita Michalkov

Nikita Michalkov
Nikita Michalkov, 2022.
Född	Никита Сергеевич Михалков 21 oktober 1945[1][2] (79 år) Moskva
Medborgare i	Sovjetunionen och Ryssland[3]
Utbildad vid	Allryska statliga kinematografiska institutet, 1971 Teaterinstitutet Boris Sjtjukin Centrala musikskolan, 1959 GOU CO nr 1239
Sysselsättning	Skådespelare, TV-programledare, programledare, bloggare, författare[4], filmmanusförfattare[4], regissör[5], sångare, universitetsadjunkt, filmregissör, entreprenör, manusförfattare, filmproducent, youtubare
Arbetsgivare	Högre kurser för manusförfattare och regissörer (VKSR)
Maka	Tatjana Michalkova Anastasia Vertinskaja (g. 1966–1969)
Barn	Stepan Michalkov (f. 1966) Anna Michalkova (f. 1974) Artjom Michalkov (f. 1975) Nadezjda Michalkova (f. 1986)
Föräldrar	Sergej Michalkov Natalja Kontjalovskaja
Släktingar	Andrej Kontjalovskij (syskon)
Utmärkelser
Se lista
Webbplats	besogontv.ru/
Redigera Wikidata

Nikita Sergejevitj Michalkov (ryska: Никита Сергеевич Михалков), född 21 oktober 1945 i Moskva, är en rysk filmregissör och skådespelare. Han är internationellt känd för filmen Brända av solen (1994), som vann en Oscar för bästa utländska film. I den spelar han också huvudrollen, vilket han ofta gör i sina filmer.

Filmografi i urval

• 1964 – Romans i Moskva (roll)
• 1967 – Röda och vita (roll)
• 1969 – Adelsnästet (roll)
• 1969 – Det röda tältet (roll)
• 1974 – Vän bland fiender (manus, regi och roll)
• 1976 – Kärlekens slaveri (regi och roll)
• 1977 – Ofullbordat stycke för mekaniskt piano (manus, regi och roll)
• 1979 – Fem kvällar (manus och regi)
• 1980 – Sången om Sibirien (roll)
• 1980 – Oblomov (manus, regi och roll)
• 1982 – Flygningar i dröm och verklighet
• 1983 – Möte på station (roll)
• 1987 – Svarta ögon (manus och regi)
• 1991 – Urga - kärlekens tecken (regi)
• 1994 – Brända av solen (manus, regi, produktion och roll)
• 1999 – Barberaren från Sibirien (manus, regi, co-produktion och roll)
• 2007 – 12 (manus, regi, produktion och roll)
• 2010 – Brända av solen 2 (manus och regi)

Utmärkelser

• Asteroiden 14349 Nikitamikhalkov[6]

• Förtjänstfull konstnär i Ryska SFSR, 31 december 1976
• Golden Shell, 1977
• Lenins Komsomolpriset, 1978
• Folkets konstnär i Ryska SFSR, 28 mars 1984
• Premio Internazionale Viareggio-Versilia, 1988[7]
• Guldlejonet, 1991
•  Officer av Hederslegionen, 1992
• Nika, 1993
• Ryska federationens statspris, 1993
• Europeiska filmpriset för bästa film, för Urga - kärlekens tecken, med Michel Seydoux, 1993[8]
• Grand Prix, för Brända av solen, 1994
•  Kommendör av Hederslegionen, 1994
•  Ryska fäderneslandets förtjänstorden av 3:e graden, 17 oktober 1995
• Ryska federationens presidentiella tacksamhetscertifikat, 11 juli 1996[9]
•  Storkorsriddare av Republiken Italiens förtjänstorden, 2004
•  Ryska fäderneslandets förtjänstorden av andra graden, 21 oktober 2005
• Heders-Guldlejonet, 2007
•  Ryska fäderneslandets förtjänstorden av 4:e graden, 21 oktober 2010
• Guldörnen, 2015
• Helige furst Daniel av Moskvas orden, 2015
•  Ryska fäderneslandets förtjänstorden av första graden, 29 juni 2015[10]
•  Dostluqorden, 20 oktober 2015[11]
• Arbetets hjälte, Ryska federationen, 2020
• Fenix, 2024[12]
• Aleksandar Lifka-priset
• Orders, decorations, and medals of Serbia
• Russian Award “The best books, publishing houses, projects”
•  Italienska republikens förtjänstorden
• Sergej av Radonesj-orden
•  Gloria Artis (kulturpris)
• Silverknappen
• TEFI
• Helige martyr tsar Nikolajs orden
•  Honorary citizen of Moscow Oblast
• Första graden av Sergej av Radonesj-orden
• Guldknappen
•  Rysslands försvarsministers pris för kultur och konst
• Hedersintyg från Ryska federationen
• Ryska federationens regeringspris för kultur
•  Guldmedalj "Zasłużony Kulturze Gloria Artis"
• Serafim av Sarovs orden

[Redigera Wikidata]

Referenser

1. Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: michalkow-nikita-sergejewitsch, läst: 9 oktober 2017.^[källa från Wikidata]
2. Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000018107, läst: 9 oktober 2017.^[källa från Wikidata]
3. Libris, Kungliga biblioteket, 26 mars 2018, Libris-URI: 1zcgnvbk10nhfll, läst: 24 augusti 2018.^[källa från Wikidata]
4. ^ [ ] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jn20000701233, läst: 15 december 2022.^[källa från Wikidata]
5. www.acmi.net.au, webb-ID på ACMI: creators/24692.^[källa från Wikidata]
6. ”Minor Planet Center 14349 Nikitamikhalkov” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=14349. Läst 9 mars 2024. 
7. läs online, www.premioletterarioviareggiorepaci.it .^[källa från Wikidata]
8. läs online, www.europeanfilmacademy.org , läst: 8 december 2019.^[källa från Wikidata]
9. läs online, www.kremlin.ru .^[källa från Wikidata]
10. läs online, publication.pravo.gov.ru .^[källa från Wikidata]
11. läs online, ru.president.az .^[källa från Wikidata]
12. läs online, tass.ru .^[källa från Wikidata]

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Nikita Michalkov.
• Nikita Michalkov på Svensk Filmdatabas
• Nikita Michalkov på Internet Movie Database (engelska)
• Nikita Michalkov i Libris