Nascar Winston Cup Series 1977 Nascar Winston Cup Series 1977 | | Allmän information |
---|
Plats | USA |
---|
Säsongsnummer | 29 |
---|
Antal race | 30 |
---|
Start | 16 januari |
---|
Slut | 20 november |
---|
Bilar |
---|
Chassin | [a] |
---|
Motorer | Se ovan. |
---|
Däckleverantör(er) | Goodyear |
---|
Deltagande |
---|
Mästare |
---|
Förarmästerskapet | Cale Yarborough |
---|
Märkesmästerskapet | Chevrolet |
---|
Årets rookie | Ricky Rudd[1] |
---|
◄ 1977 ► |
---|
Nascar Winston Cup Series 1977 var den 29:e upplagan av den främsta divisionen av professionell stockcarracing i USA sanktionerad av National Association for Stock Car Auto Racing.
Säsongen bestod av 30 race och inleddes 16 januari på Riverside International Raceway i Kalifornien och avslutades 20 november på Ontario Motor Speedway. Serien vanns av Cale Yarborough i en Chevrolet körande för Junior Johnson & Associates. Det var Yarboroughs andra av tre raka mästerskapstitlar.[2] Chevrolet dominerade serien med 23 segrar och vann märkesmästerskapet för andra året i rad.
Tävlingskalender
Nr
|
Officiellt namn
|
Bana
|
Datum
|
1
|
Winston Western 500
|
Riverside International Raceway, Riverside, Kalifornien
|
16 januari
|
KV
|
125 Mile Qualifying Races
|
Daytona International Speedway, Daytona Beach, Florida
|
17 februari
|
2
|
Daytona 500
|
10 februari
|
3
|
Richmond 500
|
Richmond Fairgrounds Raceway, Richmond, Virginia
|
27 februari
|
4
|
Carolina 500
|
North Carolina Speedway, Rockingham, North Carolina
|
13 mars
|
5
|
Atlanta 500
|
Atlanta International Raceway, Hampton, Georgia
|
20 mars
|
6
|
Gwyn Staley 400
|
North Wilkesboro Speedway, North Wilkesboro, North Carolina
|
27 mars
|
7
|
Rebel 500
|
Darlington Raceway, Darlington, South Carolina
|
3 april
|
8
|
Southeastern 500
|
Bristol International Speedway, Bristol, Tennessee
|
17 april
|
9
|
Virginia 500
|
Martinsville Speedway, Martinsville, Virginia
|
24 april
|
10
|
Winston 500
|
Alabama International Motor Speedway, Talladega, Alabama
|
1 maj
|
11
|
Music City USA 420
|
Nashville Speedway, Nashville, Tennessee
|
7 maj
|
12
|
Mason-Dixon 500
|
Dover Downs International Speedway, Dover, Delaware
|
15 maj
|
13
|
World 600
|
Charlotte Motor Speedway, Concord, North Carolina
|
29 maj
|
14
|
Riverside 400
|
Riverside International Raceway, Riverside, Kalifornien
|
12 juni
|
15
|
Cam 2 Motor Oil 400
|
Michigan International Speedway, Brooklyn, Michigan
|
19 juni
|
16
|
Firecracker 400
|
Daytona International Speedway, Daytona Beach, Florida
|
4 juli
|
17
|
Nashville 420
|
Nashville Speedway, Nashville, Tennessee
|
16 juli
|
18
|
Coca-Cola 500
|
Pocono Raceway, Long Pond, Pennsylvania
|
31 juli
|
19
|
Talladega 500
|
Alabama International Motor Speedway, Talladega, Alabama
|
7 augusti
|
20
|
Champion Spark Plug 400
|
Michigan International Speedway, Brooklyn, Michigan
|
22 augusti
|
21
|
Volunteer 500
|
Bristol International Speedway, Bristol, Tennessee
|
28 augusti
|
22
|
Southern 500
|
Darlington Raceway, Darlington, South Carolina
|
5 september
|
23
|
Capital City 400
|
Richmond Fairgrounds Raceway, Richmond, Virginia
|
11 september
|
24
|
Delaware 500
|
Dover Downs International Speedway, Dover, Delaware
|
18 september
|
25
|
Old Dominion 500
|
Martinsville Speedway, Martinsville, Virginia
|
25 september
|
26
|
Wilkes 400
|
North Wilkesboro Speedway, North Wilkesboro, North Carolina
|
2 oktober
|
27
|
National 500
|
Charlotte Motor Speedway, Concord, North Carolina
|
9 oktober
|
28
|
American 500
|
North Carolina Speedway, Rockingham, North Carolina
|
23 oktober
|
29
|
Dixie 500
|
Atlanta International Raceway, Hampton, Georgia
|
6 november
|
30
|
Los Angeles Times 500
|
Ontario Motor Speedway, Ontario, Kalifornien
|
20 november
|
Resultat
Anmärkningar
- ^ Listan är ett urval av dom framgångsrikaste bilarna som nyttjades. Enstaka andra märken kunde förekomma.
Referenser
Noter
|