Nascar Winston Cup Series 1973 Nascar Winston Cup Series 1973 | | Allmän information |
---|
Plats | USA |
---|
Säsongsnummer | 25 |
---|
Antal race | 28 |
---|
Start | 21 januari |
---|
Slut | 20 oktober |
---|
Bilar |
---|
Chassin | [a] |
---|
Motorer | Se ovan. |
---|
Däckleverantör(er) | |
---|
Deltagande |
---|
Mästare |
---|
Förarmästerskapet | Benny Parsons |
---|
Märkesmästerskapet | Chevrolet |
---|
Årets rookie | Lennie Pond[1] |
---|
◄ 1973 ► |
---|
Nascar Winston Cup Series 1973 var den 25:e upplagan av den främsta divisionen av professionell stockcarracing i USA sanktionerad av National Association for Stock Car Auto Racing.
Säsongen bestod av 28 race och inleddes 21 januari på Riverside International Raceway i Kalifornien och avslutades 20 oktober på North Carolina Motor Speedway. Serien vanns av Benny Parsons i en Chevrolet körande för DeWitt Racing. Parsons stod bara som segrare i ett lopp (Volunteer 500) men vann på poäng.[2] Det var hans enda mästerskapsseger.
Det var ursprungligen 31 lopp i tävlingskalendern. Under säsongen ströks tre lopp av olika orsaker och enbart 28 kördes. Dom lopp som ströks var Miller High Life 500, Northern 300 och Yankee 400
Tävlingskalender
Nr
|
Officiellt namn
|
Bana
|
Datum
|
1
|
Winston Western 500
|
Riverside International Raceway, Riverside, Kalifornien
|
21 januari
|
|
125 Mile Qualifying Races
|
Daytona International Speedway, Daytona Beach, Florida
|
15 februari
|
2
|
Daytona 500
|
18 februari
|
3
|
Richmond 500
|
Richmond Fairgrounds Raceway, Richmond, Virginia
|
25 februari
|
4
|
Carolina 500
|
North Carolina Motor Speedway, Rockingham, North Carolina
|
18 mars
|
5
|
Southeastern 500
|
Bristol International Speedway, Bristol, Tennessee
|
25 mars
|
6
|
Atlanta 500
|
Atlanta International Raceway, Hampton, Georgia
|
1 april
|
7
|
Gwyn Staley 400
|
North Wilkesboro Speedway, North Wilkesboro, North Carolina
|
8 april
|
8
|
Rebel 500
|
Darlington Raceway, Darlington, South Carolina
|
15 april
|
9
|
Virginia 500
|
Martinsville Speedway, Ridgeway, Virginia
|
29 april
|
10
|
Winston 500
|
Alabama International Motor Speedway, Talladega, Alabama
|
6 maj
|
11
|
Music City USA 420
|
Fairgrounds Speedway, Nashville, Tennessee
|
12 maj
|
12
|
World 600
|
Charlotte Motor Speedway, Concord, North Carolina
|
27 maj
|
13
|
Mason-Dixon 500
|
Dover Downs International Speedway, Dover, Delaware
|
3 juni
|
14
|
Alamo 500
|
Texas World Speedway, College Station, Texas
|
10 juni
|
15
|
Tuborg 400
|
Riverside International Raceway, Riverside, Kalifornien
|
17 juni
|
16
|
Motor State 400
|
Michigan International Speedway, Brooklyn, Michigan
|
24 juni
|
17
|
Medal of Honor Firecracker 400
|
Daytona International Speedway, Daytona Beach, Florida
|
4 juli
|
18
|
Volunteer 500
|
Bristol International Speedway, Bristol, Tennessee
|
8 juli
|
19
|
Dixie 500
|
Atlanta International Raceway, Hampton, Georgia
|
22 juli
|
20
|
Talladega 500
|
Alabama International Motor Speedway, Talladega, Alabama
|
12 augusti
|
21
|
Nashville 420
|
Fairgrounds Speedway, Nashville, Tennessee
|
25 augusti
|
22
|
Southern 500
|
Darlington Raceway, Darlington, South Carolina
|
3 september
|
23
|
Capital City 500
|
Richmond Fairgrounds Raceway, Richmond, Virginia
|
9 september
|
24
|
Delaware 500
|
Dover Downs International Speedway, Dover, Delaware
|
16 september
|
25
|
Wilkes 400
|
North Wilkesboro Speedway, North Wilkesboro, North Carolina
|
23 september
|
26
|
Old Dominion 500
|
Martinsville Speedway, Ridgeway, Virginia
|
30 september
|
27
|
National 500
|
Charlotte Motor Speedway, Concord, North Carolina
|
7 oktober
|
28
|
American 500
|
North Carolina Motor Speedway, Rockingham, North Carolina
|
21 oktober
|
Resultat
Slutställning
Plats
|
Förare
|
Starter
|
Vinster
|
Top 5
|
Top 10
|
Pole
|
Varv
|
Prispengar
|
Poäng
|
+\-
|
1
|
Benny Parsons
|
28
|
1
|
15
|
21
|
0
|
374
|
$182 321
|
7173,8
|
|
2
|
Cale Yarborough
|
28
|
4
|
16
|
19
|
5
|
3167
|
$267 513
|
7106,65
|
–67
|
3
|
Cecil Gordon
|
28
|
0
|
8
|
18
|
0
|
5
|
$102 120
|
7046,8
|
–127
|
4
|
James Hylton
|
28
|
0
|
1
|
11
|
0
|
1
|
$82 512
|
6972,75
|
–201
|
5
|
Richard Petty
|
28
|
6
|
15
|
17
|
3
|
1815
|
$234 389
|
6877,95
|
–296
|
6
|
Buddy Baker
|
27
|
2
|
16
|
20
|
5
|
976
|
$190 531
|
6327,6
|
–846
|
7
|
Bobby Allison
|
27
|
2
|
15
|
16
|
6
|
869
|
$161 818
|
6272,3
|
–902
|
8
|
Walter Ballard
|
28
|
0
|
0
|
4
|
0
|
5
|
$53 875
|
5955,7
|
–1218
|
9
|
Elmo Langley
|
27
|
0
|
0
|
4
|
0
|
0
|
$49 542
|
5826,85
|
–1347
|
10
|
J.D. McDuffie
|
27
|
0
|
3
|
10
|
0
|
11
|
$56 140
|
5743,9
|
–1430
|
11
|
Jabe Thomas
|
25
|
0
|
0
|
1
|
0
|
0
|
$42 955
|
5637
|
–1537
|
12
|
Buddy Arrington
|
26
|
0
|
1
|
4
|
0
|
0
|
$40 877
|
5483,9
|
–1690
|
13
|
David Pearson
|
18
|
11
|
14
|
14
|
8
|
2658
|
$228 408
|
5382,8
|
–1791
|
14
|
Henley Gray
|
24
|
0
|
0
|
4
|
0
|
0
|
$34 112
|
5215,5
|
–1958
|
15
|
Richard Childress
|
25
|
0
|
1
|
2
|
0
|
1
|
$37 880
|
5169,5
|
–2004
|
Källor:[3]
|
- Notering: Endast dom femton främsta förarna redovisas.
Anmärkningar
- ^ Listan är ett urval av dom framgångsrikaste bilarna som nyttjades. Enstaka andra märken kunde förekomma.
Referenser
Noter
|