|
Näcken
    Näcken är ett övernaturligt manligt vattenväsen som främst håller till i älvar, åar, tjärnar och sjöar i inlandet. Figuren är känd från gammal nordisk folktro och diktning sedan fornnordisk tid, främst ifrån sägner och folkvisor från Norge och Sverige. Näcken är ett förkroppsligande av farorna förknippade med vatten och uppträder i en rad olika skepnader. Ofta försöker han på olika sätt locka till sig personer för att dränka dem. Under en mängd olika namn är Näckens olika skepnader gemensamma för alla germanska folks berättelser,[1] även om de kanske är mest kända från nordisk folktro. Näcken avbildades i allmänhet som en mask eller drake, även om nyare versioner avbildar den i andra former. Kön, efternamn och olika utseenden varierar geografiskt. Tysken Nix och hans nordiska motsvarigheter var manliga. Den tyska Nixe var en sjöjungfru.[1] Liknande varelser är kända från andra delar av Europa, såsom Melusina i Frankrike, Xana i Asturien (Spanien) och de slaviska vattenandarna (t.ex. Rusalka). EgenskaperNäcken är kopplad till flera olika traditioner, särskilt med ursprung i germansk mytologi och förekommer i en mängd olika lokala varianter, under olika namn i hela Nordeuropa. Föreställningen och historierna om näcken är besläktade med berättelser om andra vattenlevande övernaturliga väsen och mytologiska element. I Norge och Sverige beskrivs han ofta som den fiolspelande (ibland harpspelande[2]) näcken eller kvarngubben, vilka båda är yngre än de ursprungliga föreställningarna om näcken. Näcken lånar ibland även drag av mer klassiska väsen som vattennymfer, exempelvis i tyska och mellaneuropeiska sägner, från lindormen, draugen, bäckahästen, eller havsmannen. I Sverige har han även beskrivits som en nordisk motsvarighet till den romerska Neptunus eller grekiska havsguden Poseidon. Schroderus skrev exempelvis cirka 1635 Siögudens Neckens kännemäreke; Tre-uddade gaffeln. Broman skrev 1726 Åt Necken, hafvets Gud, som hednisk vantro diktat.[3] EtymologiDet svenska ordet näck härstammar från fornnordiskans nykr. Näcken förekommer sällsynt i fornnordisk litteratur, men ordet används där för att översätta det latinska hippopotamus, det vill säga flodhäst, och i en verslära står det att "näcken tar sig många skepnader". Näck kan ha haft grundbetydelsen "sjöodjur" och är släkt med fornengelskans nicor, ett ord som också användes om "flodhäst" och "sjöodjur", och fornhögtyskans nihhus, som betydde "krokodil". Man antar att detta är härlett från urgermanskans *nikwus eller *nikwis(i), som i sin tur ska ha sitt ursprung i den urindoeuropeiska roten *neigw-, som betyder "att tvätta". Ordet är besläktat med nḗnēkti, som är sanskrit och betyder "tvätta", liksom med grekiskans nízō och níptō och iriskans nigther.[4][3] Näcken benämns lokalt mycket olika. I Skåne har han kallats för älven eller bäckamannen. Längre norrut, upp till Uppland och Värmland för strömkarlen och ännu längre norrut förekommer namn som forskarl och kvarngubbe.[5] Äldre dialektala varianter är nick, nöck, nock och nåck.[3] Det finns flera gamla ordspråk och talesätt kring näcken. Att binda näck(en), slå näck(en) eller kasta näck(en), vilket kunde fungera som en besvärjelseakt, innebar att man kastade upp en sten så att den med ett dovt plums föll i vattnet utan att det stänkte något vatten.[3] Om någon dök eller ramlade i vattnet och slog i huvudet och dog sa man att Näcken bröt halsen av honom.[3] Ett näckbett eller att bli biten av näcken innebar en hastigt påkommen smärta.[3] Man kunde även svära på näcken vilket var en mildare form än att svära på djävulen, exempelvis näcken ta mig!, eller jag ger mig näcken på...[3] Lokala varianterEnglandEngelsk folklore innehåller många varelser med liknande egenskaper som Nix eller Näcken. Bland dessa finns Jenny Greenteeth, Shellycoat, flodhäxan Peg Powler, Bäckahäst-liknande Brag och Grindylow. Vid Lyminster, nära Arundel i det engelska grevskapet West Sussex, sägs det bo vattenormar som kallas 'knuckers', i en vattenansamling som kallas Knucker-hole. Den store viktorianska författaren Walter William Skeat antog att ordet 'knucker' (ett namn som intygas från 1835, Horsfield)[6][7] troligen härrör från det fornengelska nicor, ett varelsenamn som finns i Beowulfkvädet.[7] SkåneI Skåne berättades att Näcken var ouppnådd mästare i fiolspel. Han var villig att lära ut konsten till människorna, vilket för dem medförde en stor risk, eftersom de därefter kom att hamna i ett mystiskt beroende av övernaturliga krafter. En speleman som lärt sig av Näcken, kunde vid spelandet av dansmusik bli så trollbunden av en mystisk kraft, att han spelade tills han miste förståndet. Men det var lika förtrollande för de som dansade, som inte heller kunde sluta. Förtrollningen kunde bara brytas om någon av de inblandade förstörde fiolen exempelvis genom att skära av strängarna.[8][9] Näcken i svenskt kulturliv
Se ävenReferenserNoter
Källor
Vidare läsning
Externa länkar
|
|||||||||||||||||||||||||||||
