sv Mustaschinkatangara

	Mustaschinkatangara; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Tangaror; Thraupidae
Släkte	Inkatangaror; Incaspiza
Art	Mustaschinkafink; I. laeta
Vetenskapligt namn
	§ Incaspiza laeta
Auktor	(Salvin, 1895)
Utbredning
Synonymer
	Skägginkafink; Mustaschinkafink;

Mustaschinkatangara^[2] (Incaspiza laeta) är en fågel i familjen tangaror inom ordningen tättingar.^[3]

Utseende

Mustaschinkatangaran är en finkliknande fågel med gula ben och gul näbb, kastanjebrun rygg och svart på ansikte och strupe. Beigefärgad buk och det likfärgade mustaschstrecket som gett arten dess namn är unikt för inkatangarorna. Ungfåglar är mer urvattnade i färgerna och streckade, med endast en antydan till den adulta fågelns ansiktsteckning.^[4]

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer i torra Anderna i västra Peru (övre Marañónflodens avrinningsområde).^[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktskap

Arterna i Incaspiza behandlades liksom ett antal finkliknande tangaror tidigare som en del av familjen fältsparvar (Emberizidae), då med svenska trivialnamnet inkafinkar. Genetiska studier^[5]^[6]^[7] visar dock att de är en del av familjen tangaror, i en grupp tillsammans med campostangaran (Porphyrospiza caerulescens) samt de tidigare Phrygilus-arterna sorgtangara, koltangara och lärktangara.

Levnadssätt

Mustaschinkatangaran hittas i bergstrakter, i torra områden med täta buskage. Den födosöker huvudsakligen på marken.^[4]

Status

Trots det begränsade utbredningsområdet och att den tros minska i antal anses beståndet vara livskraftigt av internationella naturvårdsunionen IUCN. ^[1]

Noter

^ [a b] Birdlife International 2024 Incaspiza laeta . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 21 december 2024.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
^ [a b] Jaramillo, A. (2020). Buff-bridled Inca-Finch (Incaspiza laeta), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.bbifin1.01
^ Barker, F.K., K.J. Burns, J. Klicka, S.M. Lanyon, and I.J. Lovette (2013), Going to Extremes: Contrasting Rates of Diversification in a Recent Radiation of New World Passerine Birds, Syst. Biol. 62, 298-320.
^ Klicka, J., K. Burns, and G.M. Spellman (2007), Defining a monophyletic Cardinalini: A molecular perspective, Mol. Phylogenet. Evol. 45, 1014-1032.
^ Campagna, L., K. Geale, P. Handford, D.A. Lijtmaer, P.L. Tubaro, and S.C. Lougheed (2011), A molecular phylogeny of the Sierra-Finches (Phrygilus, Passeriformes): Extreme polyphyly in a group of Andean specialists, Mol. Phylogenet. Evol. 61, 521-533.

Externa länkar

Wikispecies har information om Incaspiza laeta.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Incaspiza laeta.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2024 Incaspiza laeta . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 21 december 2024.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01

[BOW-4] [a b] Jaramillo, A. (2020). Buff-bridled Inca-Finch (Incaspiza laeta), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.bbifin1.01

[5] Barker, F.K., K.J. Burns, J. Klicka, S.M. Lanyon, and I.J. Lovette (2013), Going to Extremes: Contrasting Rates of Diversification in a Recent Radiation of New World Passerine Birds, Syst. Biol. 62, 298-320.

[6] Klicka, J., K. Burns, and G.M. Spellman (2007), Defining a monophyletic Cardinalini: A molecular perspective, Mol. Phylogenet. Evol. 45, 1014-1032.

[7] Campagna, L., K. Geale, P. Handford, D.A. Lijtmaer, P.L. Tubaro, and S.C. Lougheed (2011), A molecular phylogeny of the Sierra-Finches (Phrygilus, Passeriformes): Extreme polyphyly in a group of Andean specialists, Mol. Phylogenet. Evol. 61, 521-533.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

Mustaschinkatangara