Moritz Wolff

Moritz Wolff
Född	25 maj 1824[1] Międzyrzecz, Polen
Död	19 mars 1904[1] (79 år) Göteborg[1], Sverige
Sysselsättning	Rabbin[2], filolog[2], författare
Redigera Wikidata

Moritz Wolff, född 25 maj 1824 i Meseritz, Preussen, död 19 mars 1904 i Göteborg, var en svensk rabbin och orientalist.

Moritz Wolff var son till rabbinen Urich Leibusch (Lewin). Han studerade i Berlin och framför allt i Leipzig, där han under orientalisten Heinrich Leberecht Fleischer utbildades till en framstående kännare av arabiskan. Dessutom bedrev han filosofiska studier, särskilt rörande den judiska nyplatonismen. Wolff var rabbin i Kulm i Västpreussen 1849–1857 och 1857–1899 i Göteborg. han representerade ett friare och mera reformvänligt åskådningssätt inom judendomen, var i många avseenden liberal och gjorde sig mycket uppskattad för sin stora lärdom och sin nobla karaktär. Bland annat stod han Viktor Rydberg nära. Han deltog i redigeringen av de nya judiska bönböcker, som utgavs 1858–1867. Bland Wolffs skrifter märks El-Senusi's Begriffsentwickelung des muhamedanischen Glabuenbekenntnisses (1848), Die philonische Philosophie (1849, 2:a upplagan 1858) och Muhamedanische Eschatologie (1872), varjämte han utgav en tysk översättning av Moses ben Maimons etik (1863, ny reviderad upplaga 1903). På svenska publicerade han Philos etik i sina huvudpunkter frammstäld (1879) och Bidrag till filosofiens historia med särskilt hänseende till den judiska religionsfilosofin (1882).

Referenser

• Wolff, Moritz i Svenska män och kvinnor (1955)

Noter

1. ^ [ ] Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok. 7 Sibylla-Tjällgren, vol. 7, Albert Bonniers Förlag, 19541955, s. 422, läs onlineläs online, läst: 1 juli 2023.^[källa från Wikidata]
2. ^ [ ] Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 10373863027749153-1, läst: 2 mars 2015.^[källa från Wikidata]