|
Mitin Mitin FF är en biocid med det verksamma ämnet 2-2-(N'-(3,4-Diklorfenyl)ureido)-4-klorfenoxi)-5-klorbensensulfonsyra.´(C19H12Cl4N2NaO5S). Det används för att malsäkra ylle. Mitin FF patenterades av Ciba-Geigy 1939 och tillverkades i företagets anläggning i Bayonne i Frankrike.[1] Det registrerades i USA första gången 1948[2] och återregistrerades 1996.[3] Det anses i USA ha låg toxicitet för däggdjur, om det inte intas. I Sverige godkändes Mitin FF första gången 1966, ett godkännande som upphörde 1 januari 1981.[4] En andra Mitin FF-produkt, högkoncentrerad Mitin FF, godkändes i Sverige 1987, ett godkännande som upphörde 1993.[5] VerkanMedlet är avsett att användas mot klädesmal genom att i flytande form blandas med färger i färgbad för ullgarn. Ämnet är, genom att en sulfonsyra-grupp ingår i molekylen, vattenlösligt i kokande vatten och säljs normalt i flytande form. Sulfonsyra-gruppen gör också att Mitin binder till ullen lika starkt som färgmedlet, vilket gör att bekämpningsmedlet stannar kvar i ylleprodukten också efter vatten- eller kemtvätt. Mitinet förhindrar mallarven att producera det enzym den behöver för att bryta ned sin föda, som är keratin, det protein som ingår i ull.[6] Industriell användning av MitinYllegarnet impregneras med Mitin FF tillsammans med färger i färgbadet. Malmedlet tas upp av garnet på liknande sätt som färgämnet, vilket gör att det inte gnuggas eller tvättas bort vid normal rengöring. Användningen i garn till ylleprodukter som plädar och ryamattor har setts som en kvalitets- och prishöjande åtgärd. Produkter av mitinbehandlat ull har marknadsförts med namnet Mitin, eller genom märkningar som ”malsäkrat”, ”mothproofed for life” eller ”maläkta”. Mitin i SverigeDe bekämpningsmedel som efter andra världskriget använts för malimpregnering av ull i textilindustrin – Eulan, Mitin och DDT – är mycket stabila ämnen, vilket påverkat bedömningen av deras farlighet. Senare varianter av Eulan, som Eulan SPA, är fortfarande godkända i vissa EU-länder och Mitin FF är fortfarande godkänt i USA, medan dessa medel ej längre är godkända i Sverige. Gamla, så kallade "malsäkra", yllefiltar och yllemattor räknas idag i Sverige som farligt avfall. Filtarna får inte slängas som hushållsavfall, utan ska destrueras på särskilt sätt.[7][8] Kemikalieinspektionen avråder numera från att ha sådana äldre ylleprodukter i direkt kontakt med huden under lång tid och att undvika att barn använder dem.[4] Se ävenKällorNoter
Externa länkar |
Portal di Ensiklopedia Dunia
