Michel Rocard

Michel Rocard
FöddMichel Louis Léon Rocard[1]
23 augusti 1930[2][3][4]
Courbevoie[1], Frankrike
Död2 juli 2016[5][6][4] (85 år)
La Salpêtrière[7] ​eller ​Paris trettonde arrondissement[1]
BegravdMonticello
Andra namnGeorges Servet och Michel Servet
Medborgare iFrankrike[8]
Utbildad vidFaculté des lettres de Paris
École alsacienne
Lycée Louis-le-Grand
École nationale d’administration,
Institut d'études politiques de Paris,
SysselsättningPolitiker, ämbetsman
Befattning
Politiker
ArbetsgivareInspection générale des finances
Politiskt parti
Franska sektionen av Arbetarinternationalen
Socialistiska partiet
Förenade socialistpartiet
MakaGeneviève Poujol
BarnFrancis Rocard (f. 1957)
FöräldrarYves Rocard
Utmärkelser
Hederscompanion av Australienorden (1992)[9]
Officer av Quebecs nationalorden (2000)[10]
Storkorset av Isabella den katolskas orden (2005)[11]
Hedersdoktor vid Lavaluniversitetet (2013)[12]
Storkorset av Nationalförtjänstorden (2015)
Storkors av Hederslegionen (2015)
Kommendör av Jordbruksförtjänstorden
Kommendör av Ärans orden
Storkors av Republiken Polens förtjänstorden
Redigera Wikidata
Michel Rocard

Michel Rocard, född 23 augusti 1930 i Courbevoie i Hauts-de-Seine, död 2 juli 2016 i Paris, var en fransk socialistisk politiker som var premiärminister under François Mitterrand från 1988 till 1991.

Politisk biografi

Under Mitterrands första presidentperiod innehade Rocard flera ministerposter, bland annat jordbruksminister (1983–1985). Han avgick i protest mot införandet av ett proportionellt valsystem. Han hoppades förgäves att Mitterrand inte skulle kandidera till president i valet 1988, så att han själv kunde bli socialisternas kandidat.

Efter återvalet av Mitterrand utsågs Rocard till premiärminister. Rocard var mycket populär bland väljarna och hans position till höger bland socialisterna stämde väl överens med valkampanjens slogan: "ett enat Frankrike". Som premiärminister ledde han frågan om Nya Kaledonien, som slutade med problem i territoriet. Hans meriter inkluderar också en minskande arbetslöshet och storskaliga reformer inom finansieringen av välfärdsstaten. Rocard hade notoriskt dåliga relationer med president Mitterrand hela hans mandatperiod. När Rocards popularitet minskade 1991, tvingade president Mitterrand honom att avgå.

Från 1994 till 2009 var Rocard ledamot i europaparlamentet. Han är känd för sitt motstånd mot förslaget att tillåta mjukvarupatent i Europa och har varit en stor anledning till att förslaget avslogs den 6 juli 2005.

Källor

Noter

  1. ^ [a b c] matchID, matchID-ID: mQ8gfAaFg0Li, läst: 16 januari 2023.[källa från Wikidata]
  2. ^ senat.fr, senat.fr-ID: senateur/rocard_michel95064m.[källa från Wikidata]
  3. ^ Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Sycomore-ID: 6024, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Michel-Louis-Leon-Rocardtopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ Michel Rocard, l'homme de la deuxième gauche (på franska), 2 juli 2016, läs online, läst: 5 december 2024.[källa från Wikidata]
  6. ^ Michel Rocard, l'enfance d'un politique (på franska), 3 juli 2016, läs online, läst: 5 december 2024.[källa från Wikidata]
  7. ^ Michel Rocard, père de la «deuxième gauche», est mort (på franska), 2 juli 2016, läs online, läst: 5 december 2024.[källa från Wikidata]
  8. ^ Libris, Kungliga biblioteket, 19 juli 2016, Libris-URI: mkz29tk5042012q, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  9. ^ Australian Honours Search Facility, Australian Honours-ID: 882069, läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, www.ordre-national.gouv.qc.ca .[källa från Wikidata]
  11. ^ BOE-ID: BOE-A-2005-3700.[källa från Wikidata]
  12. ^ läs online, www.ulaval.ca .[källa från Wikidata]
Företrädare:
Jacques Chirac 		Frankrikes premiärminister
1988–1991 		Efterträdare:
Édith Cresson


Auktoritetsdata