John Lens far, Peter Chatman, var bluesmusiker (gitarr) och ledde "The Washboard Band" i vilket även pianisten Roosevelt Sykes ingick. Inspirerad av denne lärde John Len sig spela piano och i ungdomen började han upprträda på "juke joints" och dansställen.
I slutet av 1930-talet slöt sig Chatman till alla de som flydde fattigdomen i Sydstaterna och hamnade som så många andra i den växande industristaden Chicago. Här lärde han känna Big Bill Broonzy och John Lee "Sonny Boy" Williamson och 1939 gjorde han sina första inspelningar (på Okeh), dock under faderns namn, "Peter Chatman". 1940 flyttade han över till Bluebird. På förslag från bolagets producent Lester Melrose började han spela under namnet "Memphis Slim"[7] och fick sin första hit med "Beer Drinking Woman". 1940 ersatte han Joshua Altheimer, som avlidit i november, som pianist i Broonzys band, men 1944 lämnade han Broonzy och startade eget: "Memphis Slim and his House Rockers". Med sitt eget band gjorde han turnéer i USA, men även en "rundtur" bland skivbolagen: från Hy-Tone via King, Miracle, Peacock, Premium, Chess och Mercury tills han hamnade hos United Records där han, och bandet, stannade från 1952 till 1954 när bolaget skar ner på sin produktion av blues. Han var därefter inte knuten till något bolag fram till 1958 då han skrev på för Vee-Jay.
Under 1950-talet spelade han även tillsammans med Willie Dixon och 1960 och 1961 följde han med på dennes europaturnéer. 1962 och 1963, samt 1972, deltog han även i europaturnéerna American Folk Blues Festival i vilka Dixon spelade inte bara en musikalisk roll, utan även en organisatorisk.
Eftersom bluesen vid den tiden rönte större uppskattning och gav större försörjningsmöjligheter i Europa (som också var betydligt friare från rassegregation) än i USA bosatte han sig i Paris 1962, där han bodde kvar till sin död. I Paris gifte han sig med Christine Freys, dotter till en nattklubbsägare, och han öppnade även sin egen klubb "Memphis Melodies Club" där. Han uppträdde regelbundet i Europa (även på TV), medverkade i flera franska filmer och skrev musiken till À nous deux France 1970.[8] Av och till återvände han till USA för framträdanden och under ett sådant återbesök 1976 yttrade han "jag tror inte att något jag har gjort skulle ha varit möjligt om jag hade stannat här"[9].
John Len Chatman dog av njursvikt den 28 februari 1988 i Paris och hans kvarlevor fördes en månad senare till USA där han begravdes vid sidan av sin far på Galilee Memorial Gardens Cemetery i Memphis. Under begravningsdagen, av Memphis borgmästare utbämnd till "Memphis Slim Tribute Day", flaggade staden officiellt på halv stång.
