|
Mathilda Foy
Mathilda (eller Mathilde) Foy (eller Foj), född den 10 november 1813, död den 1 november 1869, är känd som en pionjär inom söndagsskoleverksamhet, som kristen välgörare och inte minst genom sitt samröre med Fredrika Bremer och "Fruntimmerssällskapet för fångars förbättring". "Mamsell Foy" var dotter till den brittiska generalkonsuln i Stockholm George Foy och hans svenskfödda hustru Mathilda Augusta Skoge.[3][4] MedeviSommaren 1835 tillbringade Foy på Medevi brunn tillsammans med föräldrarna. Hennes dagbok[5] ger en detaljerad inblick i brunnslivet, såväl de dagliga praktiska detaljerna som hennes tankar och känslor. Kulturhistorikern Gustaf Näsström återberättar i sin bok "Det gamla Medevi", en kärlekssaga ur dagboken som för tankarna till Jane Austen när hon skriver en roman om händelser i Bath.[3] DiakonianstaltenÅr 1851 ingick Foy, tillsammans med bland andra Maria Cederschiöld som föreståndare, i styrelsen för Sveriges första diakonianstalt, som låg vid Gröna Tvärgatan 8 på Kungsholmen i Stockholm tills verksamheten år 1862 flyttades till Ersta på Södermalm.[6] Fruntimmersällskapet för fångars förbättringMathilda Foy var grundare av "Fruntimmersällskapet för fångars förbättring", tillsammans med Fredrika Bremer, Maria Cederschiöld, Betty Ehrenborg och Emilia Elmblad, alla också engagerade i diakonianstalten. Trots en hel del motstånd från såväl prästerskapet som fängelsedirektionen, fick kvinnorna tillstånd år 1854 att besöka kvinnliga fångar "för att med bön, bibelläsning och uppbyggligt tal söka bringa tröst till de under rannsakning stående kvinnorna och om möjligt inverka på dem till det bättre" i en söndagsskola för undervisning och uppbyggnad. I en artikel skriven på engelska och utgiven på svenska först 1930, berättar Mathilda Foy om villkoren för fängelseverksamheten, hur de fick stötta och uppmuntra varandra för att övervinna alla motgånger och den egna rädslan. Av tre grupper kvinnliga fångar, tog först Betty Ehrenborg sig an lösdriverskorna, Maria Cederschiöld tjuvarna och Mathilda Foy barnamörderskorna ("Jag var glad att ha blivit av med herrar åhörare [pastorn och fängelsedirektörn], men kände det kusligt att befinna mig ensam bland 120 barnamörderskor"). Fredrika Bremer verkade där hon behövdes, och när den gifta Betty Ehrenborg var borta tog hon lösdriverskorna, hos vilka hon stortrivdes och t.o.m. identifierade sig med:
Foy skriver att Maria Cederschiöld kom med nyheterna att "Tillståndet gäller speciellt mamsell Bremer, fröken Ehrenborg, dig och mig"[7] Den femte, Emilia Elmblad, nämns inte alls i artikeln,men Foy nämner att Bremer, med sin egen stil, lade till ett par andra damers namnteckningar, "som troligen aldrig hört talas om saken", på den kopia av böneskriften som förelades statsråden:"Fredrika Bremers person var alltför aktad, hennes naivitet i praktiska ting för väl känd för att hon skulle bli skylld för namnförfalskning."[6][8]. Mormor på HerrestadÅr 1855 beskriver Foy sin första missionsbön hos "Mormor på Herrestad", Emilie Petersen[9]:
År 1858 utkom fyra anonyma småskrifter, 32 sidor vardera i litet format 100 x 67 mm, på kantorn P. Palmquists (död 1887) förlag, däribland "Mormor på Herrestad". Där berättar Foy hur det inte gick att vara sysslolös hos Petersen: "Man liksom fördes af en ström och man skämdes, om man ej hade brådtom." Hon skulle leta rätt på sex bibelspråk med ordet 'hufvud' i för att sy på sex små mössor, "hvilka skola sändas till Lappland till de fattiga barnen i skolorna der", när hon hittade elva bibelord var det inte fråga om att välja sex av dem, utan att sy fem mössor till…[12][13] Foy berättar också hur Petersen blev hovleverantör, att hon med hjälp från sitt hemland Tyskland startade en arbetsförening i en tid av svår hungersnöd, och hur kungen Karl Johan - eftersom det utan hans vetskap stod i utländska tidningar att Sveriges nöd krävde utlandshjälp - skickade landshövdingen för att undersöka hur det stod till; resultatet av landshövdingens rapport var att kungen lade en beställning av väv för 1 500 riksdaler årligen så länge han levde och hon fortfor med sin arbetsförening.[4] 1853–59 skrev Foy om Emilie Petersen och hennes insatser i den engelska tidskriften Evangelical Christendom.[14] Jämtland och Norge1868 reste Mathilda Foy med Maria Cederschiöld till Jämtland och Norge, där en diakonianstalt upprättades.[15] Böcker och andra skrifter
Betydelse för eftervärldenIdag räknas Mathilda Foy bland 300 Schwedische Personlichkeiten[17], hon finns med i förteckningen Commemoratives of Famous Women[18], samt är ett av "Trenne namn man sätter gärna vid sidan av Fredrika Bremer i förbindelse med 1850-talets kristligt betonade valgörenhetsarbete", jämte Maria Cederschiöld och Betty Ehrenborg[19] KällorNoter
Vidare läsning
|
|||||||||||||||||||||||
Portal di Ensiklopedia Dunia
