MarkvärdesavgiftMarkvärdesavgift, även infrastrukturskatt, jordskatt, landskatt, landhyra, markvärdesskatt[2], markhyra och jordvärdeavgift[3] är en skatt eller avgift på fast egendom. Det kan vara bra att veta att "land" har en något annorlunda betydelse inom ekonomi. Land betyder "en naturligt förekommande ändlig resurs" och kan alltså betyda mineraler, mark- och vattenområde, frekvensband, med flera.[4]. Markvärdesavgift är en av många olika sorters landskatter. Markvärdesavgift används för att effektivisera markanvändning samt dämpa spekulation som kan leda till lånebubblor i jordbruks- och bostadssektorn. Avgiften ger bättre marknadsförutsättningar till personer som brukar jord av sämre kvalité eller sämre placering, detta eftersom det är jordräntan som avgiftsbeläggs. Jordränta är en sorts privilegiehyra (en sorts 'economic rent'). Avgiften ger därför jordförbättrande effekter på landsbygden. Det lönar sig också att bygga mer och tätare, markvärdesavgiften ger en förtätande effekt på städer. Markvärdesavgiften får bort många snedvridningar på marknaden och leder på sikt till en ökad ekonomisk tillväxt.[5][6][7][8][9][10] FörklaringsmodellerMarkvärdesavgift är en avgift för den nytta som markens placering ger ägaren. Markvärdesavgift kan ses som markhyra till omgivningen som betalning för den nytta som omgivningen ger markägaren. Ursprung och utbredningMarkvärdesavgiften har sina rötter i den liberala tankekulturen, och har fortsatt vara favorit inom liberala kretsar. Exempel är Adam Smith, Thomas Paine, David Ricardo, James Mill, John Stuart Mill och Milton Friedman[11]. Tankarna utvecklades till det som kallas georgism. Idag används markvärdesavgiften exempelvis i Danmark[12]. Se ävenKällor
Fotnoter
Externa länkar |