Lvivs universitet (äldre svensk benämning: Lembergs universitet; ukrainska: Львівський університет; ryska: Львовский университет; polska: Uniwersytet Lwowski; latin: Universitas Leopoliensis), officiellt namn Ivan Franko-universitetet i Lviv (ukrainska: Львівський національний університет імені Івана Франка) är det äldsta universitetet i dagens Ukraina, grundat år 1661 i Lviv.
Historia
Universitetets historia sträcker sig till 1661, då kung Johan II Kasimir av Polen gav universitetsrättigheter till jesuitkollegiet i Lviv. År 1772 annekterades Lviv av Österrike i samband med den första delningen av Polen, och då påve Clemens XIV lät upplösa jesuitorden 1773 stängdes kollegiet. I oktober 1784 lät kejsar Josef II grunda ett sekulärt universitet i staden.
Universitetet gjordes 1805 om till ett lyceum, men återfick sina universitetsrättigheter 1817. Följande år växte antalet studenter, av vilka en majoritet var katolskapolacker, och efter att Galizien beviljades autonomi 1873 skedde en polonisering av undervisningen.
I samband med Nazitysklandsinvasion av Sovjetunionen 1941 kom Lviv att ockuperas av tyskarna och universitetet att stängas. Efter att röda armén återtagit Lviv öppnade universitetet igen 1944, då som Lvivs statliga universitet. Efter Sovjetunionens upplösning och Ukrainas självständighet 1991 kom universitetet att åter döpas om till Ivan Franko-universitetet.[2]
Rektor är sedan 2014 Volodymyr Melnyk. Idag[när?] finns cirka 12 000 studenter på universitetet. Cirka 40 studenter vid fakulteten för internationella relationer läser svenska som första främmande språk.[när?]