LungfunktionsundersökningLungfunktionsundersökning innebär mätning av volymer eller flöden i luftvägarna och används inom sjukvården framförallt vid astma och kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Oftast används spirometri och mätning av PEF med PEF-mätare eller peakflowmeter. Enheter som används
Dynamiska lungvolymer och flöde—volymkurvorDen forcerade vitalkapaciteten (FVC) är den volym som utandas vid en kraftig maximal utandning (snabbast möjliga utandning), ur denna kan ett flertal parametrar utläsas inklusive forcerad exspiratorisk volym på en sekund (FEV1), andelen utandad volym under en sekund i förhållande till vitalkapaciteten (FEV% = FEV1/ VC * 100) och peak exspiratoriskt flöde (PEF). Vid bedömning av lungfunktionen är det i framförallt FEV1 och FEV% som används, vid en obstruktiv funktionsnedsättning kommer det vara svårare att andas ut luften vilket ger en sänkning i både FEV1 och FEV%. Beroende på allvarlighetsgrad av nedsättningen kommer FEV1 och FEV% av vara proportionellt sänkt. Vid bedömningen är även kurvans utseende viktig, en normal individ har en förhållandevis rak kurva från topp (vid PEF värdet) tills luften tar slut. Skulle kurvan istället ha utseendet av en "hängmatta", tyder detta på en obstruktiv funktionsnedsättning. "Hängmatte" utseendet kan även ses i objektiv form av siffror, detta genom att ta flödeshastigheten vid 75%, 50% och 25% av VC (MEF75, MEF50 respektive MEF25; MEF = maximimalt expiratoriskt flöde). Vidare nämndes även tidigare PEF värdet, och detta används i första hand för att jämföra utvecklingen över tid. Detta då PEF värdet väldigt enkelt (och billigt) kan mätas i hemmet, i form av de papprörscylindrar som astmatiker har och blåser i för att kontrollera sin medicinering. Statiska lungvolymerTotal lungkapacitet är den luftvolym lungorna innehåller efter en maximal inandning. Den kan uppdelas i vitalkapaciteten och residualvolvmen. Residualvolymen är den volym som kvarstår i lungorna efter en maximal utandning och kan inte mätas med en vanlig spirometer. Med en kroppspletysmograf (så kallad body-box) eller genom gasutspädningsmetoder, kan man mäta funktionell residualkapacitet. När man andas ut från funktionell residualkapacitet kan man mäta exspiratorisk reservvolym och sedan kan man räkna ut residualvolymen som skillnaden mellan funktionell residualkapacitet och exspiratorisk reservvolym. DiffusionskapacitetGenom att mäta lungornas förmåga att ta upp syre ur inandad luft fås deras diffusionskapacitet. En sådan mätning utnyttjar det faktum att hemoglobinet i de röda blodkropparna mycket hellre binder kolmonoxid (CO) än vad det gör till syrgas (O2). Försökspersonen får inanda en gasblandning med känd koncentration av CO samt en gas som inte tas upp av hemoglobinet (ex. He eller Metan). Efter inandningen hålls andan i några sekunder (vanligtvis runt 10 sekunder). Sedan samlas utandningsluften in och jämförs matematiskt med den kända ursprungsgasens koncentration. Det vill säga, man tittar efter hur mycket av CO som har försvunnit under de sekunder som andan hölls. Diffusionskapaciteten beror på följande (se även Fick's lag):
Källor
Referenser
|
Portal di Ensiklopedia Dunia