Lokomotivångaren Svanen

För M/S Svanen, tidigare Ångfartyget SIri, se M/S Svanen

Svanen
Ett 70-tal medlemmar av Teknologföreningen i Borås[1] på färd med Svanen år 1892. Ångaren är på väg upp ur Viskan för att göra en sväng runt vattenfallet vid Ålgården och därpå fortsätta sin vattenfärd till Öresjö. I fören står konstruktören själv, Carl Jacob Magnell.
Allmänt
Typklass/Konstruktion	Ångslup Ånglok
Fartygsklass	Amfibiefordon
Ägare	Borås ångslupsaktiebolag
Historik
Byggnadsvarv	Ljunggrens Verkstads AB
Sjösatt	19 september 1891
I tjänst	1891–1892 (Borås) 1895–1942 (Lyngby-Farum över sjöarna Furesø och Farum Sø som amfibiefordon, därefter enbart bogserbåt vid Kalveboderne i Köpenhamn
Öde	Exploderade, troligen på grund av en mina, vid Kalveboderne den 20 maj 1942. Hon sjönk och drog med sig två man ner i djupet.[2]
Tekniska data
Längd	14 meter
Bredd	3,1 meter
Djupgående	1 meter
Deplacement	12 ton
Maskin	27 ihk
Maximal hastighet	7 knop i vattnet 5 km/h på spåret
Besättning	1
Passagerare	70 personer

Lokomotivångaren Svanen var en blandning av ångslup och ånglok, vilken trafikerade Viskan och Öresjö 1891–1892.

Jungfruresan gjordes 19 september 1891. Det var således en flod- och insjöbåt som drevs med en ångmaskin och samtidigt var utrustad med järnvägshjul för att ta sig fram på land. Hjulen användes då båten passerade Ålgårdsfallet på räls. Den unika farkosten konstruerades av Carl Jacob Magnell som vid denna tid var lektor vid Tekniska Elementarskolan i Borås. Ångaren ägdes av Borås Ångslups AB där konstruktören också var delägare.[3]

Ångaren fick inom kort konkurrens av en ångvagn som trafikerade järnvägen från Borås till Fristad, med hållplatser vid Långesten, Jutagärde och Frufällan, som gav kortare restid mellan Borås och Öresjö.[3] Detta ledde till att Svanen lades ut till försäljning där ett danskt konsortium 1895 köpte lokomotivångaren.[4]

De lät bygga en "skeppsjärnväg" över udden Fiskebæk mellan sjöarna Furesø och Farum Sø norr om Köpenhamn och satte in Svanen som amfibiefordon mellan Lyngby och Farum. Turen över udden var dock så obekväm att många resande föredrog att promenera. År 1899 avmonterades hjulen och Svanen fortsatte som turbåt på Furesø till 1940.[5]

Hon såldes 1940 och transporterades till Köpenhamn där hon gjorde tjänst bland annat som bogserbåt tills hon den 20 maj 1942 förliste vid Kalveboderne efter en explosion förmodligen orsakad av en mina.[4]

Källor

• Anderson, Anders (1967). Lokomotivångaren Svanen. sid. 41-64. Libris 10703204 
• Holmgren, Yngve. ”Lokomotivångaren Svanen”. Järnvägs-teknik (Stockholm: Statsbanornas ingenjörsförening) 1966/5: sid. 149-151. ISSN 0021-5546.  Libris 3415868
• Magnell, Carl Jakob; Garnert Jan (1985[1893]). Ingeniör Münchhausens berättelser från Amerika (Faks.-utg.). Stockholm: Carlsson. Libris 7665690. ISBN 9177980727 
• Rollof, Yngve; Lindblad, Gunnar (1981). ”Den unika lokomotivångaren Svanen”. Sveriges inre vattenvägar D. 4 Västergötland, Östergötland, Göta kanal. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 130243. ISBN 9129545234 
• Svenska turistföreningen (1892). Svenska turistföreningens årsskrift 1892. Stockholm: Fören. sid. 265-269. Libris 428614 
• Skeppsjärnväg i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)
• Lokomotivångaren Svanen 28 december 2013.

Noter

1. Teknologföreningen i Borås
2. Anderson, Anders (1967). Lokomotivångaren Svanen. sid. 64. Libris 10703204 
3. ^ [ ] Lennart Wasling. ”Wasling - Öresjö som rekreationsområde”. www.culturum.se. http://www.culturum.se/Frufallan/2SkRyOre.htm. Läst 3 januari 2024. 
4. ^ [ ] Kalle Ankar (4 juni 1967). ”"Roll on - roll off" för 75 år sedan”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/1967-06-04/14/SVD. 
5. Mikkel (21 oktober 2023). ”Svanen trak kongefamilien til Fiskebæk”. Furesø Kommune. https://altomfuresoe.dk/svanen-trak-kongefamilien-til-fiskebaek/. Läst 9 januari 2025.