LokomotionLokomotion (från latin locus, plats, och motio, rörelse) är en beteckning som anger hur djur förflyttar sig, deras rörelsesätt.[1][2] Äldre benämningar är "ställflyttning"[3] och "ställförflyttning"[4]. Som adjektiv används lokomotorisk, vilket betyder "som har med lokomotion att göra". (Observera också att lokomotor används som beteckning för mindre lokomotiv.) Det finns många olika former av lokomotion, beroende bland annat på vilket medium den föregår i eller på, vilka principer som används och så vidare, men någon standardindelning av dessa finns ej. Exempelvis kan man särskilja:[5]
Men hur man än försöker göra indelningar, finns det alltid organismer som täcker flera typer. Exempelvis en lunnefågel: Den flyger aktivt i luften, glidflyger strax innan den landar på vattnet, där den simmar runt innan den dyker och jagar fisk. När den fångat tillräckligt flyger den tillbaka och går på marken in i boet den grävt. Det finns också suddiga gränser mellan olika typer: En svan som simmar på en vattenyta lyfter inte huxflux och blir flygande - den springer en bra sträcka på vattnet (som ingalunda är fast mark) innan den lyckas få tillräcklig fart och tillräcklig höjd för att kunna flyga utan hjälp av underlaget. Syftet med djurs förflyttning kan vara att finna föda, att para sig eller att fly från predatorer. Rörelseapparaten är de vävnader och organ som ett djur eller en människa använder för att röra sig. Bland däggdjur omfattar den bland annat skelett och skelettmuskler. Olika typer av lokomotion används som utgångspunkter för studier inom bionik. Referenser
|
Portal di Ensiklopedia Dunia