Lokalfärg (narratologi)

Lokalfärg
Erik Gustaf Geijer, som tidigt använde sig av begreppet. Betydelse – karakteristiska och verklighetstrogna drag hos en miljö eller personer i en berättelse Bakgrund – sedan 1827 i svensk skrift Olika ord – lokalfärg eller lokal färg Relaterat begrepp – lokalfärg (bildkonst)

Lokalfärg (alternativt lokal färg, lokalkolorit) är ett berättartekniskt begrepp. Det syftar på karakteristiska drag hos en plats eller personer som skildras i en berättelse, drag som gör berättelsen mer verklighetsanknuten och åskådlig. Genom att exempelvis besöka en viss plats kan författaren lättare fånga lokalfärgen i den litterära texten.[1]

Beskrivning och bakgrund

Lokalfärgen är kopplad både till de egenskaper som miljön har och de människor (eller andra varelser) som finns på platsen.[1]

Ordet förekommer i svensk skrift sedan 1827. Fem år senare introduceras ordet i betydelsen ett föremåls naturliga", opåverkade färg i verkligheten eller i en målning (se lokalfärg (bildkonst)).[1] Erik Gustaf Geijer var 1839 en tidig användare av ordet, då i den särskrivna varianten lokal färg.[2]

Olika användning

Ibland kan en författare använda sig av ordet i relation till både den konkreta (färgrelaterade) och den överförda, berättartekniska betydelsen.[3]

Begreppet lokalfärg (eller lokal färg) kan även användas i en vidare betydelse, som något med lokal förankring i en händelse eller skeende. I en fotbollsmatch kan många spelare födda på orten skänka matchen en lokal färg.[4]

Referenser

1. ^ [ ] lokalfärg i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 30 juni 2016.
2. "LOKAL". saob.se. Läst 30 juni 2016.
3. London, Jack (1918): Äventyr, sid. 80. A.-B. Bohlin & Co. (runeberg.org), översatt av Mathilda Drangel. Läst 30 juni 2016.
4. Andersson, Gustaf (2015-03-08): "Lokal färg i Siriusseger". unt.se. Läst 30 juni 2016.