|
Ljusterö
 Ljusterö, som ligger i Österåkers kommun, är den största ön i Stockholms skärgård som saknar broförbindelse med fastlandet. Ljusterö är förbundet med fastlandet via färjeleden Ljusteröleden. Administrativ historikÖn ingår sedan 1869 i Ljusterö socken, från att tidigare varit uppdelad i Norra Ljusterö församling och Södra Ljusterö församling. Landskommunen uppgick 1967 i Österåkers landskommun som 1974 uppgick i Vaxholms kommun men utbröts 1983 för att bilda Österåkers kommun.[1] Församlingen uppgick 1998 i Ljusterö-Kulla församling.[2] GeologiBerggrunden tillhör det svenska urbergets äldsta formationer. Den tillhör de bergskedjor som bildades för 1 500–800 miljoner år sedan. Under den senaste istiden för cirka 10 000 år sedan slipades de ner när den upp till 4 km tjocka isen i olika perioder ökade i utbredning från nord-nordväst i riktning mot syd-sydost. Detta har gett upphov till släta klipphällar med tydliga skrapmärken från stora stenar som var infrusna i isen, på företrädesvis nordsidan på Ljusterö och närliggande öar. När inlandsisen drog sig tillbaka vid tiden ungefär år 8000 f.Kr. låg skärgården djupt under den dåtida havsnivån och landhöjningen inleddes som pågår än idag med ungefär 0,5 cm per år. Man kan vid jordskärningar på 3–4 meter i skogen långt från strandlinjen hitta snäckor i jorden från tiden när Ljusterö var havsbotten. Stora delar av Ljusterö har en mycket kalkrik jordmån. Först för cirka 1000 år sedan, det vill säga under vikingatid (800–1050 e.Kr.), hade större öar bildats av de högsta höjderna som kunde utgöra boplatser. Fram till för bara något hundratal år sedan var Ljusterö delat i två öar, norra och södra Ljusterö vid Mjölnarström, även om man kunde vada över. Uppdelningen i Södra och Norra Ljusterö har behållits sen dess. Östra Lagnö i den norra delen av Ljusterö är skilt från övriga Ljusterö men räknas som tillhörande Ljusterö fastland genom broförbindelsen vid Klintsundet[3]. NaturDe obebyggda delarna av Ljusterö består huvudsakligen av skog. Terrängen är svagt kuperad av bergsformationer med höjder på maximalt 20–25 meter över havet och mellanliggande relativt stora partier med bördigt slättland som till största delen är uppodlad eller utgör ängs- och betesmark. Enstaka högre bergformationer finns på ön, högsta berget är Ängsberget i Nolsjö på norra delen av ön med hela 52,1 meter över havet mätt i höjdsystem RH2000. Många påståenden säger att utkiksplatsen på Ljusterö huvud skall vara högsta berget men så är inte fallet då det mäter endast 42,2 meter över havet. Det finns 15 namngivna insjöar på Ljusterö: Insjön (vid östra Tranvik), Flyn, Tappen, Mjölnarsjön, Kavelsjön, Kärren, Stupsjön, Måssjön, Sundviksjön, Kyrksjön, Skären, Mörtsjön, Kobban, Fladen och ytterligare en med namnet Insjön (på Östra Lagnö). Skärgårdsstiftelsen äger och förvaltar mark i två områden som bildar Östra Lagnö-Själbottna naturreservat med en markareal på totalt 155 ha. I naturreservatet liksom vid Bössarvikens norra strand på norra Ljusterö och på många andra platser finns en unik flora. De flesta landlevande större däggdjur som finns på fastlandsidan i Roslagen finns också representerade på ön som hare, räv, grävling, rådjur och älg. Havsörnsbon finns på eller i närheten av Ljusterö. Även varg har observerats.[4][5] Historia   Litografi av Johan Henric Strömer.        Äldsta historienLjusterös äldsta historia och kultur präglas av näringarna jordbruk, jakt och fiske där fisket med närheten till fiskrika vatten under lång tid var en mycket viktig del i befolkningens försörjning. Senare när skog röjdes successivt och förvandlades till odlingsbar mark kom jordbruket att svara för huvuddelen av försörjning. Ljusterö tre öarLjusterös historia är fram till 1800-talet till stor del uppdelad i Norra Ljusterö, Södra Ljusterö och i sydost Grönsö, eftersom landhöjningen ännu inte hade skapat en sammanhängande ö. Namnet LjusteröFörsta gången Ljusterö omnämns är troligen år 1301, med stavningen Liuter i kung Valdemars segelled, en seglingsbeskrivning över Sveriges ostkust i Valdemar Sejrs jordebok.[6] Ljusterö nämns i skrift 1322 som Sudhralyustra i betydelsen ”södra ljuster” när ärkebiskop Olof byter till sig Södra Ljusterö.
Södra ljuster har förklarats med att Ljusterös två sydligaste spetsiga uddar liknar formen av ett ljusters spetsar med hullingar [7] utan att en källa uppgivits. Förklaringen är osäker. På 1300-talet fanns inte den typen av noggrant uppmätta kartor, speciellt inte i skärgården, som erfordras för att se likheten med ett ljusters form. Ljuster var förr i tiden ett vanligt fångstredskap för fisk, speciellt för ål, vilket ligger närmare till hands som förklaring till namnet. ForntidRedan under vendeltiden (cirka 550 e.Kr.) fanns det en fast befolkning på Ljusterö. Spåren av gamla gravar är ännu i dag synliga intill flera av byarna på ön. De äldsta fynden är från byn Bolby på södra Ljusterö där man för c:a 100 år sen grävde ut en stor grav från järnåldern, men som dessvärre visade sig vara tom. Uppe på den nordligaste delen av norra Ljusterö, vid gården Sillinge, fann drängen Josef Jansson år 1923 två utsökt vackra och ovanliga guldarmringar, tillverkade av snodda och tvinnade guldtenar och med en sammanlagd vikt på närmare 0,4 kg. Ringarna lämnades till Historiska museet. 1300-talet1301 stadfäste kung Birger Magnusson ett byte av jord mellan Abjörn Sixtensson och Karl Gregersson (Bjälboättens oäkta gren), i bytet ingick Södra Ljusterö, nämnt som Sydra Lystra.:
21 januari 1322 nämns när riddaren Nils Abjörnsson (Sparre) (son till Abjörn Sixtensson nämnd ovan) befullmäktigar riddaren Finvid Nilsson (Frösviksätten) att giva ärkebiskop Olof Björnsson i Uppsala fasta på ön Ljusterö.[9] och samma är den 4 april när ärkebiskop Olof Björnsson bytte sina gårdar i Valla (Bogsta socken i Rönö härad), mot Nils Ambjörnssons ö Sudhralyustra. Ljusterö var då tre öar, norra Lystran, södra Lystran, samt Grönsö, öster om södra Lystran. (Nils Ambjörnsson var son till Ambjörn Sixtensson). Den 10 februari 1387 nämns byn Hummelmora när Bo Jonsson Grip stadfäste försäljning av skattejord i Hummelmora till ”Alle Throndason”.[10] Några veckor senare, 27 februari samma år, upplät Bo Jonsson till Alle ”Throndasson” skattejord i Hummelmora och en ö, som heter ”Twaedora” i Värmdö socken (och skeppslag).[10] 1500-taletNorra Ljusterö blev under senare delen av 1500-talet förlänat till greve Per Brahe d.ä. på Rydboholms slott. I den äldsta bevarade fogderäkningen för Värmdö skeppslag från 1535 är bland andra följande sex gårdar på Ljusterö omtalade: Bolby, Väsby, Ösby, Gärdsvik, Inneby och Mörtsunda. Gärdsvik och Inneby finns belagda ännu tidigare. År 1535 omtalas 28 skattebönder på Ljusterö, (18 på Norra Ljusterö och 10 på Södra Ljusterö). Under de nästa 40 åren tillkom bara två gårdar, men mellan år 1632 och år 1719 fördubblades gårdarna, till cirka 100. 1600-taletI början av 1600-talet fanns det 3248 fjärdingar motsvarande cirka 406 tunnland eller 200 ha uppodlad mark, och 16 byar på ön, ett relativt högt antal för en så pass liten ö som Ljusterö.[11] År 1606 förlänades Södra Ljusterö till sekreteraren Erik Göransson Tegel, son till Erik XIVs rådgivare Jöran Persson. Tegel uppbar skatt från alla Södra Ljusterös gårdar, med undantag för Hummelmora och Edö.[6] År 1641 blev fältmarskalk Lennart Torstenson genom donationsbrev innehavare av hela Norra Ljusterö under Väsby säteri. Efter Torstenssons död 1651 tog hans änka Beata De la Gardie över säteriet. Under hennes tid fick Mellansjö ett kapell vid nuvarande Oppgården, samt hennes egen huskaplan innan man anställde en ny präst. Beata De la Gardie gifte om sig med Per Brahe den yngre, men var periodvis bosatt på Väsby säteri. 1700-taletUnder 1700-talet ingick både södra och norra Ljusterö i Värmdö skeppslag och Värmdö socken. Aktuella fjärdingar var Södra Ljusterö, Norra Ljusterö och Svartsjö. Ännu år 1719 löd Lagnöområdet och Siarö under Åkers skeppslag och Riala socken. År 1719 hade hela Stockholms skärgård en befolkning på totalt cirka 2800 personer, varav cirka 700 personer bodde på Ljusterö[12]. Runt 400 av dem kan identifieras till namn, framför allt i mantalslängder. Den uppodlade marken hade ökat till cirka 250 hektar, och de största gårdarna fanns vid Bolby, Gärdsvik och vid Mellansjö. Slog skördarna fel kunde man få skördebidrag. År 1719 fick flera bönder råg till utsäde från Stockholms slottsmagasin under Ulrika Eleonoras (1688–1741) tid som regent (1719–1720). Marums gård och Ålöns tegelbrukMarums lantbruksgård (fastighetsbeteckning Marum 1:7) och ön Ålön strax väster om Ljusterö, köptes 1725 av den framstående Stockholmshandlaren Hans Lenman (1683–1739), gift med Märta Kohl (1691–1734). På Ålön anlade han ett tegelbruk som blev Stockholms skärgårds största tegelbruk. Bruket lades ner på 1860-talet[13]. Marums gårds herrgårdsbyggnad[14] och flygelbyggnader, som påbörjades av Lenman, är uppförd i tegel från Ålöns tegelbruk. Byggnaderna stod färdiga först på 1740-talet några år efter Lenmans död. Norr om gården finns ett sankt område kallat Maren som gett gården sitt namn. Idag (2009) är gården i privat ägo med uthyrning av stallplatser för ridhästar.[15] 1800-talet1869 uppgick Södra Ljusterö församling i Norra Ljusterö församling som namnändrades till Ljusterö församling och Ljusterö landskommun bildades. Till socknen tillfördes också mindre områden (öar) från Värmdö socken och Kulla socken.[2] 1900-talet Den 1 mars 1936 fick Ljusterö elektricitet [16] när Ljusterö Electriska AB bildades, den första abonnenten var poststationsföreståndare Gottfrid Jansson, Högsbo i Linanäs. Året efter, 1937, fanns redan 35 abonnenter på elkraft, och 1964 var antalet abonnenter 1605.[17] Waxholmsbolaget, privata skutor och färjor hade länge transporterat fordon över till Ljusterös tre färjelägen mot fastlandet: Mörtsunda, Tranvik, Linanäs och nuvarande läge, Småskärsudd, när Vägverket den 11 november 1955 etablerades den nuvarande färjelinjen Ljusteröleden med färjor som kunde bära 22 bilar.[18][19] Landskommunen uppgick 1967 i Österåkers landskommun som 1974 uppgick i Vaxholms kommun men utbröts 1983 för att bilda Österåkers kommun.[1] Församlingen uppgick 1998 i Ljusterö-Kulla församling.[2] Antalet bofasta sjönk under perioden, 1964 fanns 781 personer, 1968 692, och år 1971 fanns 696 folkbokförda på Ljusterö. Sedan dess har antalet bofasta stigit. 1975 bodde här 745 personer, år 1980 var antalet 875, och 1985 hade siffran ökat till 969. År 1990 bodde 1194 personer på Ljusterö, år 2000 bodde det 1433 på ön, och under 2000-talet ökade folkmängden till över 1500 fast boende personer.[20] Statistiska centralbyrån räknade år 2014 följande som småorter: Linanäs med folkmängd 176 personer, Laggarsvik 140 personer, Lillström 87 personer, Mellansjö med 82 personer, Västernäs 77 personer, Ingmarsö 62 personer och Nolsjö 61 personer. OrtnamnSamtliga ortnamn på Ljusterö har sitt ursprung i enskilda byar eller större gårdar. Huvudorten är Linanäs på södra Ljusterö. Övriga ortnamn med relativt tät bebyggelse är främst: Arnö, Bolby, Dragboda, Grundvik, Gärdsvik, Hummelmora, Hästede, Inneby, Knektudden, Kårboda, Kårnäs, Laggarsvik, Lervikstorp, Lillström, Linanäs, Marum, Mellansjö, Mjölnarström, Nolsjö, Nolvik, Sillviken, Stensvik, Staveström, Sundvik, Svedlandet, Tranvik, Ugglan, Väsby strand, Västernäs, Västra Lagnö (ort på Ljusterö väster om Klintsundet), Åsättra, Ängsvik, Öran och Östra Lagnö (ö nordöst om Ljusterö). SäterierSäterier var skattebefriade gårdar som innehades av adelsätter.
Större bebyggda öar i anslutning till LjusteröEdö, Grinda, Hummelmoraön, Huvön, Ingmarsö, Siarö, Svartsö, Västerholmen, Ålön, Äpplarö och Örsö. FiskeFiske med not var en stor näring. Stornoten ägdes gemensamt av byn och man hjälptes åt att fiska. Färsk och salt fisk kunde bytas mot spannmål. En tunna saltsill (cirka 125 liter) byttes mot två tunnor råg. Man deltog också i det säsongsbundna fisket i ytterskärgården efter torsk och strömming vid Horsten och Grönskär. Fartyg År 1715 fanns en skuta om 80 läster, 28 kajutbåtar (30 läster) och 12 skötbåtar. 1908–1930 trafikerade S/S Ljusterö Stockholm-Linanäs-Marum.[21] Sedan 2016 har det 100-åriga fartyget Moälven, ägt av Dan Koehl, Ljusterö som hemmahamn. Offentlig sektorUtbildningFörskolorEn förskola i kommunal regi med 2 avdelningar vid Mellansjö. En fritidsgård vid Ljusterö skola. GrundskolaEn grundskola i kommunal regi vid Mellansjö. Skolan hade 2014 cirka hundra elever från förskoleklass (ca 10) till nian (ca 90).[22] Skolan har en rektor och en biträdande rektor vilka också är rektorer för skolan på Ingmarsö. Av Skolverkets nationella statistik för läsåret 2012/13 framgår att 80 procent av eleverna i årskurs 9 nådde målen i alla ämnen jämfört med 77 procent i riket.[23] BibliotekBiblioteksfilialerna för Österåkers bibliotek[24] på Ljusterö och Ingmarsö ligger i anslutning till skolorna. Biblioteket är öppet onsdagar 13-18, fredagar 10-12, 13-15. Åldersgränsen för boklån är sex år, boklånet och första lånekortet är gratis och lånetiden är i allmänhet fyra veckor. Österåkers kommun har under 2014 byggt ut IT-stödet på Ljusterö bibliotek. Utökningen består av 3 stationära datorer, 2 bärbara datorer, 2 läsplattor för test av litteratur på läsplatta, projektor för visning på duk, 2 skrivare samt IT-support på plats. GruppboendePå Emilia Gården arbetar personer som har olika funktionsnedsättningar. Där finns snickeri, vävstolar, ljusstöpning och betonggjutning. Föremålen som tillverkas säljs i en egen butik. Emilia gården har en integrerad gruppbostad. VårdmottagningEn deltids distriktssköterskemottagning med läkare i Mellansjö. ÄldreboendeEn anläggning i kommunal regi[25]. Kommunikationer Ljusterö är starkt beroende av den reguljära färjeförbindelsen Ljusteröleden. Sedan 11 november 1955 finns en trafikverksfärja mellan Småskärsudden på Ljusterö och Östanå på fastlandet, avstånd cirka 0,63 distansminuter. Innan den nuvarande avgiftsfria färjeförbindelsen upprättades fanns det tidigt många privata företag som mot avgift erbjöd transporter till och från ön, inkluderat transporter av fordon. Båt- och färjeförbindelser fanns tidigt vid Mörtsunda brygga, Tranvik och Linanäs. Från Stockholm och Vaxholm finns båtförbindelse med skärgårdsbåtar. Waxholmsbolaget trafikerar ett flertal bryggor på Ljusterö, såsom Grundvik, Linanäs, Öran, Laggarsvik, Väsbystrand, Skuggan, Stensviks by, Åsättra och Hummelmora by. Blidösundsbolaget trafikerar Ljusterö med ångfartyget S/S Blidösund till enbart Gärdsviks ångbåtsbrygga veckoslutsdagar fredag-söndag tiden 14 juni-16 augusti.[26] SL trafikerar ön med busslinje 626 som utgår ifrån T-bana Danderyds Sjukhus via Åkersberga. VA, sophantering och återvinningscentralDe centrala delarna av Ljusterö som Ljusterö Torg och Ljusterö Skärgårdsby samt delar av södra Ljusterö i Linanäs är anslutna till kommunal dricksvattenförsörjning från fastlandet och kommunala avlopp. Fastigheterna på Norra Ljusterö tar dricksvatten från borrade eller grävda brunnar. Enskilda avlopp. Sophämtning sker via Österåkers kommun. Återvinningscentral finns vid Brännbacken i Åkersberga. Återvinningsbehållare för glas, papper, pappersförpackningar och metall finns vid färjeläget på Ljusterö och vid Granlidens parkering på Södra Ljusterö. BrandförsvarLjusterö har ett eget brandförsvar, anslutet till Storstockholms Brandförsvar med brandstation vid Lillström. Tidigare hade man endast ett så kallat brandvärn men numera finns alltid 5 deltidsbrandmän beredda. De rycker ut främst vid bränder men även vid många andra sorters olyckor. Deltidsbrandmännen har exempelvis utrustning och utbildning på att använda defibrillator och larmas därför ut vid akuta hjärtstopp i väntan på ambulans. Kyrka och församling  Norra delen av den nuvarande ön tillhörde ursprungligen Riala församling, ur vilken den utbröts 1631 och bildade kapellförsamlingen Norra Ljusterö. Södra delen av ön tillhörde ursprungligen Värmdö församling, ur vilken den utbröts på 1600-talet för att bilda kapellförsamlingen Södra Ljusterö. Dessa båda kapellförsamlingar sammanslogs 1868 till Ljusterö församling som blev eget pastorat med egen kyrkoherde. År 1977 blev Ljusterö annex under Roslags-Kulla. Dessa församlingar slogs 1997 samman till Ljusterö-Kulla församling. Ljusterö kyrka med prästgård ligger vid Mellansjö, tre kilometer från färjeläget på norra Ljusterö. Den åttakantiga vitmålade träkyrkan uppfördes ursprungligen 1751–1955 som ersättning för det kapell som byggdes på slutet av 1500-talet vilken hade en fristående klockstapel. Det nya kapellet uppfördes med liggande timmer med utanpåliggande rödfärgad panel och brädtak. Kapell, klockstapel och prästgård finns angivna på Johan Nessners kartor från år 1726 och år 1733. Kyrkan fick sitt nuvarande utseende vid en ombyggnad 1894, då också kyrktornet tillkom som ersatte den tidigare fristående klockstapeln.[27] Direkt öster om kyrkan ligger en gulmålad prästgård som uppfördes 1870. Den tidigare prästgården har byggts om till församlingshem.[28] Flerbostadsområden
Näringsliv  Ett 80-tal småföretag finns registrerade på Ljusterö, de flesta med 1 upp till 3 anställda. Många av företagen utgörs av bygg- och markberedningsföretag, hantverkare, små och medelstora båtvarv, rörmokare, glasmästare, målare, elektriker, mäklarföretag, hårvårdsföretag m.fl. samt ett mindre antal konsthantverkare. På Ljusterö finns också ett antal aktiva lantbruk med djurhållning. Många bofasta pendlar till arbeten på fastlandet över dagen eller kombinerar sin verksamhet på ön med arbete på fastlandet. Ljusterö har två centra, Ljusterö torg mitt på Ljusterö cirka tre kilometer från färjeläget med livsmedelsbutik, postkontor, bankservice, frisör, olika typer av butiker, mindre tjänsteföretag och en restaurang. Det andra centret ligger vid Linanäs på södra Ljusterö med flera restauranger, livsmedelsbutik, bageri och en stor betongbrygga för den reguljära skärgårdstrafiken till Ljusterö samt bensinstation för båtar. En större brädgård som även för ett begränsat sortiment med övriga byggvaror finns mitt på ön vid Mjölnarström. Sportanläggningar
Turism och sevärdheter
Ljusterö vindkraftpark På våren 2008 presenterades en plan på uppförande av ett stort antal vindkraftverk på Ljusterö på privata lantbruksfastigheter. Totalt handlade det om 23 st vindkraftverk med 2 MW generatoreffekt per kraftverk som beräknats kunna leverera totalt 126 500 MWh per år. Idag (2008) finns ett vindkraftverk på knappt 1 MW generator effekt på en privat lantbruksfastighet och ytterligare ett verk på samma fastighet planeras att uppföras. De nya kraftverken får en tornhöjd på 100 meter och en totalhöjd över marknivå inklusive rotor på 150 meter. Planerna på att uppföra ett så stort antal stora vindkraftverk i skärgårdsmiljö mötte ett kraftigt motstånd från många fastighetsägare på ön när det blev allmänt känt i mitten på 2008, vilket på hösten 2008 ledde till att en ideell föreningen grundades (med namnet "För Ljusterö natur och miljö") med syfte att värna om Ljusterös natur och miljö med som första mål att stoppa en vindkraftsutbyggnad enligt presenterad plan. Ett stort antal vindkraftverk ute i skärgården strider principiellt mot de riktlinjer[29] för placering av vindkraftverk i Stockholmsregionen som utarbetats av Länsstyrelsen i Stockholms län och som presenterades i december 2007. Förutsättningarna för vindkraftverk inom Österåkers kommun utreddes av SWECO under 2008 på uppdrag av kommunen. Rapporten utgör en del av kommunens beslutsunderlag liksom Österåkers översiktsplan som fastställdes 2006.[30] Tillsvidare har kommunen aviserat att tillstånd för ett mindre antal vindkraftverk kan bli aktuellt i tre områden, två på fastlandet och ett mindre område på Ljusterö i anslutning till befintligt vindkraftverk.[31]. Den 25 maj 2009 togs ett beslut av Österåkers kommunstyrelse att skyddsavståndet mellan vindkraftverk över en viss installerad effekt och bostadsbebyggelse ska uppgår till minst 1000 meter på Ljusterö och övriga skärgårdsöar och minst 700 meter inom kommunens övriga fastlandsområden.[32] Kända personer från Ljusterö
Bildgalleri
Bildgalleri Ljusterö, Stockholms läns museumÖvrigt
Referenser och fotnoter
Externa länkar
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Portal di Ensiklopedia Dunia
