Lars Carlzon
Lars Axel Carlzon, född 20 februari 1918 i Hakarps församling, Jönköpings län, död 23 juli 2004, var en svensk präst. Han var biskop i Stockholms stift mellan åren 1979 och 1984. BiografiCarlzon, som var son till inköpschef Axel Carlzon och Benny Jonsson, avlade studentexamen i Jönköping 1937 och blev teologie kandidat vid Uppsala universitet 1944. Han blev gymnasiesekreterare 1945, stiftsadjunkt i Växjö 1948, sjömanspastor i Lissabon 1951, i San Pedro i USA 1952, sjömansvårdssekreterare i Stockholm 1954 och var biträdande generalsekreterare i Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse 1961 och generalsekreterare där 1962–1972.[1][2] År 1970 blev han hovpredikant, 1972 utsågs han till pastor primarius, domprost, i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm och 1979 till biskop för Stockholms stift. Han var även ledamot av handelsflottans välfärdsråd 1962–1972.[3] År 1980 prästvigde han Antje Jackelen, Sveriges blivande ärkebiskop. Lars Carlzon var också ordförande för Sjömanskyrkan i Stockholm. Carlzon, som var socialdemokrat[4], förespråkade kvinnliga präster, var aktivist när det gällde freds- och invandrarfrågor och sågs i olika demonstrationståg. Han mottog både uppskattning och kritik för sitt stöd till homosexuella och de gudstjänster i samband med Prideveckan som han anordnade.[2] Av biskopsmötet, de svenska biskoparnas samtals- och samarbetsforum, fick Carlzon uppdraget att företräda Svenska kyrkan i relation till kyrkorna i öststaterna. Uppgiften innebar åtskilliga möten med kyrkoledare i de ortodoxa kyrkorna. Han verkade som ordförande i Förbundet Sverige-DDR från 1987 fram till föreningens upplösning i januari 1991, drygt tre månader efter staten DDR:s upplösning. Carlzon ordnade bidrag till Förbundet Sverige-DDR från olika kyrkliga organ och organisationer och hyllade DDR:s 40-årsjubileum i förbundets medlemsblad. När Berlinmuren föll skrev han att vänskapen ”prövades” genom massutvandringen till Västberlin och att detta innebar en kris för DDR,[5][6] och senare samma år att ”vår beundran kvarstår för allt det goda som ändå uträttats under DDRs fyrtio år”.[7] En vetenskaplig uppsats publicerades 2015, "Biskop Lars Carlzon och Förbundet Sverige-DDR: en ohelig allians?", av Gunnar Hyltén-Cavallius i en rapportbok från Växjö stifts symposium Svenska kyrkans möte med kyrkan i DDR – om underrättelseverksamhet och vänstiftsrelationer under kalla kriget.[8] Lars Carlzon är gravsatt i askgravlunden på Kungsholms kyrkogård i Stockholm.[9] FörfattarskapTiden som sjömanspräst kom att användas till miljöer i flera deckarböcker som Lars Carlzon författade för ungdomar.[2] Dessa var På smugglarjakt i San Diego (1958), Tredje maskinisten (1959) och Akterseglad i Lissabon (1960). Han var även redaktör för tidskriften Ute & hemma 1954–1970. Se ävenReferenser
|
Portal di Ensiklopedia Dunia