Traditionen med Krampus hör till advent och han brukar framställas som en djävulslik och skrämmande följeslagare till den vänlige Sankt Nikolaus. I lutherska miljöer är Krampus istället Jesusbarnets följeslagare. Krampus används för att skrämma barn till lydnad genom att utlova straff, som risbastu men kan även föra bort barn som inte har varit snälla.
Sankt Nikolaus firas den 6 december, då han exempelvis kan lämna presenter i de välputsade skor som barnen ställt upp i fönstret. Han är alltid osynlig och anländer med sina presenter under natten. På morgonen hittar barnen presenterna och ett (ofta gyllene) risknippe i skorna. Risknippet blir mycket stort om de har varit olydiga.
Krampusgestalten och den nordiska julbocken har likheter, men kopplingar mellan dessa båda traditioner är oklara.[1]