|
Konventionen om ursprungsfolk och stamfolk
Konventionen om urfolk och stamfolk (ILO:s konvention nr 169, Indigenous and Tribal Peoples Convention) är en konvention som antogs av Internationella Arbetsorganisationen ILO 1989. Den bygger bland annat på att principerna från FN:s övriga rättighetsdeklarationer skall tillämpas även på urfolk. InnehållKonventionen vill med text i 44 artiklar säkerställa urfolks rätt att själva välja i vilken grad de vill behålla sin kulturella och politiska identitet och beskydda urfolk mot icke frivillig assimilering. I likhet med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och FN:s konvention om civila och politiska rättigheter syftar konvention 169 till att hindra diskriminering. Konventionen erkänner urfolkens behov av att bevara och utveckla identitet, språk och religion. Konventionen berör rätten till tvåspråkig utbildning, sedvanerätt, landrättigheter, egendomsrätt samt rätt att bli rådfrågade och att delta i beslutsprocesser. Närmare 300 miljoner människor tillhör något av de flera tusen olika urfolken i världen. För Sveriges, Norges och Finlands del rör konventionen samerna, och för Danmarks inuiterna. Ratificering Följande länder har ratificerat konventionen[1]: FinlandEn tidigare finländsk regering uttalade i sitt regeringsprogram för 2011–2015 en målsättning att ratificera ILO-konventionen 169.[2] och överlämnade en proposition till riksdagen[3] Den föll dock på grund av nyval, eftersom den inte dessförinnan slutbehandlats. SverigeSverige har inte ratificerat konventionen. Detta har föranlett omfattande kritik från flera olika aktörer, bl.a. FN[4], Diskrimineringsombudsmannen[5] och Amnesty[6]. I Sverige hänvisas till att samernas rätt till mark och vatten, liksom jakt- och fiskerättigheter utreds.[7][8] Frågan om en ratificering av Sverige är ännu (2022) inte avgjord. Se ävenReferenser
Externa länkar |
||||||||||||
