Kommissionen Santer

Kommissionen Santer var den EU-kommission som var i tjänst mellan den 23 januari 1995 och den 15 mars 1999.[1] Den bestod av en ordförande, Jacques Santer, och nitton övriga kommissionärer. Santer-kommissionen tvingades att avgå efter korruptionsanklagelser framförda av Paul van Buitenen och fullföljde således inte sitt uppdrag under den femårsperiod som kommissionen var utsedd till att vara i tjänst. Istället efterträddes den av interimskommissionen Marín och därefter av kommissionen Prodi.

Utnämning

Stats- eller regeringscheferna för Europeiska unionens medlemsstater enades den 15 juli 1994 om att föreslå Jacques Santer till ny kommissionsordförande.[2] Det formella beslutet fattades den 26 juli 1994.[3] Europaparlamentet gav sitt godkännande till förslaget till ny kommission den 18 januari 1995, och kommissionen utsågs den 23 januari 1995.[4]

Kommissionärer

Ansvarsområde Namn Politisk tillhörighet Land
Ordförande   Jacques Santer Konservativ Luxemburg
Utrikesrelationer samt vice ordförande   Leon Brittan Konservativ Storbritannien
Relationer med södra Medelhavsregionen, Latinamerika och Mellanöstern samt vice ordförande   Manuel Marín Socialist Spanien
Inre marknaden   Mario Monti Oberoende Italien
Jordbruk   Franz Fischler Konservativ Österrike
Konkurrens   Karel Van Miert Socialist Belgien
Ekonomiska och finansiära frågor   Yves-Thibault de Silguy Oberoende Frankrike
Arbets- och socialfrågor   Pádraig Flynn Konservativ Irland
Konsumentfrågor, konsumentskydd och fiske   Emma Bonino Liberal Italien
Miljö   Ritt Bjerregaard Socialist Danmark
Industri- och IT-frågor   Martin Bangemann Liberal Tyskland
Transport   Neil Kinnock Socialist Storbritannien
Energi och turism   Christos Papoutsis Socialist Grekland
Migrations- och justitiefrågor   Anita Gradin Socialist Sverige
Budget- och administrationsfrågor   Erkki Liikanen Socialist Finland
Regionalpolitik   Monika Wulf-Mathies Socialist Tyskland
Forskning, vetenskap och teknologi   Édith Cresson Socialist Frankrike
Relationer med öst- och centraleuropa, GUSP   Hans van den Broek Konservativ Nederländerna
Relationer med Afrika, Karibien och Stilla havs-stater   João de Deus Pinheiro Konservativ Portugal
Kultur och relationer med Europaparlamentet   Marcelino Oreja Konservativ Spanien

Summering: Politisk tillhörighet

politisk tillhörighet antal kommissionärer
Konservativ 7
Liberal 2
Socialist 9
Oberoende 2

Referenser

Noter

  1. ^ [1]
  2. ^ [2]
  3. ^ BESLUT AV FÖRETRÄDARNA FÖR REGERINGARNA I EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS MEDLEMSSTATER den 26 juli 1994 om nominering av den person som de vill utse till ordförande för Europeiska gemenskapernas kommission (94/503/EKSG, EG, Euratom)
  4. ^ BESLUT fattat den 23 januari 1995 av EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS MEDLEMSSTATERS REGERINGSFÖRETRÄDARE om utseende av ordförande och ledamöter i Europeiska gemenskapernas kommission (95/ 1 2/EG, Euratom, EKSG)
v • r
Europeiska kommissioner
Europeiska kol- och stålgemenskapens höga myndighet (1952–1967)
Monnet (1952–1955) · Mayer (1955–1958) · Finet (1958–1959) · Malvestiti (1959–1963) · Del Bo (1963–1967) · Coppé (1967)
Europeiska atomenergigemenskapens kommission (1958–1967)
Armand (1958–1959) · Hirsch (1959–1962) · Chatenet (1962–1967)
Europeiska ekonomiska gemenskapens kommission (1958–1967)
Hallstein I (1958–1962) · Hallstein II (1962–1967)
Europeiska gemenskapernas kommission (1967–2009)
Rey (1967–1970) · Malfatti (1970–1972) · Mansholt (1972–1973) · Ortoli (1973–1977) · Jenkins (1977–1981) · Thorn (1981–1985) · Delors I (1985–1989) · Delors II (1989–1993) · Delors III (1993–1995) · Santer (1995–1999) · Marín (1999) · Prodi (1999–2004) · Barroso I (2004–2010)
Europeiska kommissionen (2009–)
Barroso II (2010–2014) · Juncker (2014–2019) · von der Leyen I (2019–2024) · von der Leyen II (under bildande)
Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.