Hennes dikter i modernistisk stil vittnar om dyrkan av det exotiska, om färgrik bildfantasi och djup känslighet för olika stämningar, men ger också uttryck åt socialt sett radikala idéer.[2]
Katri Vala tillhörde den radikala och modernistiska poetgruppen Tulenkantajat (Eldbärarna). Hon var en av gruppens centrala gestalter.[1] Under 1930-talet var Vala en viktig samhällsröst i Finland. Hennes diktsamling Paluu (1934) blev till och med kritiserad för att vara alltför samhällsfokuserad.[3]
Döden fick en allt större närvaro i Valas diktning fram emot slutet av hennes liv, då hon drabbades av långvarig tuberkulos.[1] Hon sökte förgäves bot för sjukdomen och den avbröt hennes författarbana i förtid. Särskilt efter sin död har hon erkänts som ett av de stora namnen inom den finska lyriken och hyllats framför allt som språkrör för den sociala radikalismen i Finland.[2] Hon har kallats för att vara en finskspråkig Edith Södergran.[1]
Henki ja aine eli yksinäisen naisen pölynimuri : taistelevia pakinoita, Kansankulttuuri, 1945 (finska)
Valikoima runoja (dikter i urval), Suomalainen Parnasso, Porvoo, 1958 (finska)
Suorasanaista 30-luvulta ja -luvusta, Kansankulttuuri, 1981, ISBN 951-615-304-6(finska)
Eikä minussa ollut pelkoa : runoilijan omakuva kirjeiden, päiväkirjojen ja kirjoitusten valossa (poetens självporträtt i ljuset av brev, dagböcker och skrifter), redigerad av Kerttu Saarenheimo, W. Söderström OY, 1991, ISBN 951-0-17481-5(finska)
Övriga verk översatta till svenska
Vår sång: Lyriskt urval, svensk tolkning av Elmer Diktonius (med flera), Bonnier, 1943
Sinine rohtaed, i översättning av Debora Vaarandi, Eesti raamat, 1974 (estniska)
Illat / Die Abende (musiktryck för sång och piano) av Joonas Kokkonen med texter Katri Vala, översättning till tyska av Heinrich Bremer, Fazer, cop. 1977 (finska)(tyska)
Kolme laulua (musiktryck, tre låtar för röst och piano), musik av Eero Nallinmaa, översättning av Alain Fabre (även text av Aaro Hellaakoski), Eero Nallinmaa, 1984, ISBN 9519156089(finska)(franska)