Katherine PatersonKatherine Paterson, född 31 oktober 1932 i Kina, är en amerikansk författare bosatt i Vermont. Patersons föräldrar var amerikaner, under hennes barndom verksamma som missionärer i Qing Jiang, Jiangsu, i Kina.[1] Familjen evakuerades till USA under andra världskriget.[2] Efter collegeexamen studerade Katherine Paterson vid ett teologiskt seminarium. 1957-1961 arbetade hon som missionär och lärare i Japan[1], där hon också träffade sin man John Paterson. De har fyra barn varav två adopterade.[2] Under sina år i Japan, studerade hon vid Japanska Språkskolan i Kobe och undervisade själv i en lantlig trakt på ön Shikoku. Från 1964 har Katherine Paterson i huvudsak varit verksam som författare. Hon har skrivit en del texter för kyrkligt bruk, men framför allt många barn- och ungdomsromaner. Hon är mest känd för Bron till Terabitia (1977 Bridge to Terabithia)[1] som även filmatiserats[3]. Den handlar om två barn som skapar ett fantasirike där de flyr undan från problem i sina familjer och i skolan. Även Gilly Hopkins hittar hem, om en flicka som övergivits av sin mamma och som flyttat runt mellan olika fosterhem, har blivit film.[4] Ungefär hälften av Katherine Patersons böcker tilldrar sig i historisk miljö. Hon använder sig av sina kunskaper och erfarenheter från Kina och Japan men skriver även om USA under 1800-talet. Den andra hälften av böckerna tilldrar sig i dagens USA, ofta är det barn i utsatta familjer som skildras. En del av hennes böcker handlar om ämnen som en närståendes död, problemen med att bo i fosterhem, utnyttjande av arbetare och slaveri. Hennes gestalter kan ha det svårt på många sätt, men de klarar sig ofta genom att utveckla en inre styrka.[5] Hon har fått många prestigefyllda priser [6]och belönades 2006 med Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne med motiveringen
Bibliografi, i urval
Priser och utmärkelser
Fotnoter
Externa länkar |