sv Kapand

	Kapand; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Andfåglar; Anseriformes
Familj	Änder; Anatidae
Släkte	Anas
Art	Kapand; A. capensis
Vetenskapligt namn
	§ Anas capensis
Auktor	Gmelin, 1789

Kapand^[2] (Anas capensis) är en and som förekommer i Afrika.^[3] Den har setts så långt norrut som Israel, men fynd i Europa tros utgöra förrymda fåglar. Arten minskar i antal men beståndet anses vara livskraftigt.

Kännetecken

Utseende

Kapanden är en kompakt and med en kroppslängd på 44–46 centimeter. Den ärtill största delen grå, med brunare rygg och fläckade flanker. I flykten syns en smaragdgrön, vitkantad vingspegel. Den nästan uppsvängda näbben är rosa med svart näbbas och näbbspets. Det rosa saknas hos juvenilen. Könen är lika och fågeln kan inte förväxlas med någon annan art i sitt utbredningsområde.^[4]

Läte

Fågeln är oftast tyst, men hanen har ett mjukt gnisslande läte och honan ett lågt kvackande. Under spelet hörs även ett femtonigt fallande läte.^[4]

Utbredning

Fågeln förekommer lokalt i öppna våtmarker från Sudan och Etiopien till Namibia och Sydafrika,^[3] dock fläckvist förekommande i tre isolerade populationer: i södra Afrika, i östafrikanska Rift Valley samt kring Tchadsjön.^[4] Den är huvudsakligen en stannfågel men kan genomföra långa nomadiska förflyttningar under regnperioden, och har exempelvis observerats så långt norrut som Israel.^[5] Arten har även observerats i Europa, bland annat i Sverige^[6], men inte någonstans har det ännu bedömts sannolikt att kapanden nått dit på naturlig väg.

Systematik

Kapanden behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. DNA-studier visar att den är en systerart till en grupp innehållande stjärtand med släktingar (kerguelenand, bahamaand och gulnäbbad stjärtand) samt rödnäbbad and.^[7]^[8]^[9]

Ekologi och beteende

Kapanden påträffas mestadels i grunda saltsjöar eller i brackvatten, men även i laguner, flodmynningar och tidvattensområden.^[4] Den lever av vattenväxter men även mindre kräftdjur, ryggradslösa djur och groddjur.^[10] Den födosöker genom att tippa kroppen framåt i grunda vatten, eller stående i vattenbrynet. Boet placeras i närheten av vatten, direkt på marken under skyddande vegetation.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).^[1] Beståndet uppskattas till mellan 17 200 och 55 000 vuxna individer.^[1]

Referenser

^ [a b c d] Birdlife International 2024 Anas capensis . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 1 december 2024.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
^ [a b c d] Kear, J., red (2005). Ducks, Geese and Swans. Oxford University Press. sid. 378. ISBN 0198610084
^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
^ Sveriges fågeltaxa, Birdlife Sverige PDF
^ Mitchell, K.J., J.R. Wood, R.P. Scofield, B. Llamas, and A. Cooper (2014), Ancient mitochondrial genome reveals unsuspected taxonomic affinity of the extinct Chatham duck (Pachyanas chathamica) and resolves divergence times for New Zealand and sub-Antarctic brown teals, Mol. Phylogenet. Evol. 70, 420-428.
^ Johnson, K.P., and M.D. Sorenson (1999), Phylogeny and biogeography of dabbling ducks (genus: Anas): A comparison of molecular and morphological evidence, Auk 116, 792-805.
^ Gonzalez, J., H. Düttmann and M. Wink (2009), Phylogenetic relationships based on two mitochondrial genes and hybridization patterns in Anatidae, J. Zool. 279, 310-318.
^ Hockey, P.A.R., Dean, W.R.J., Ryan, P.G. (Eds). 2005. Roberts – Birds of Southern Africa, VIIth ed. The trustees of the John Voelcker bird book fund, Cape Town.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör kapand.
Bilder & media
Wikispecies har information om Anas capensis.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2024 Anas capensis . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 1 december 2024.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11

[kear-4] [a b c d] Kear, J., red (2005). Ducks, Geese and Swans. Oxford University Press. sid. 378. ISBN 0198610084

[5] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

[6] Sveriges fågeltaxa, Birdlife Sverige PDF

[7] Mitchell, K.J., J.R. Wood, R.P. Scofield, B. Llamas, and A. Cooper (2014), Ancient mitochondrial genome reveals unsuspected taxonomic affinity of the extinct Chatham duck (Pachyanas chathamica) and resolves divergence times for New Zealand and sub-Antarctic brown teals, Mol. Phylogenet. Evol. 70, 420-428.

[8] Johnson, K.P., and M.D. Sorenson (1999), Phylogeny and biogeography of dabbling ducks (genus: Anas): A comparison of molecular and morphological evidence, Auk 116, 792-805.

[9] Gonzalez, J., H. Düttmann and M. Wink (2009), Phylogenetic relationships based on two mitochondrial genes and hybridization patterns in Anatidae, J. Zool. 279, 310-318.

[rad-10] Hockey, P.A.R., Dean, W.R.J., Ryan, P.G. (Eds). 2005. Roberts – Birds of Southern Africa, VIIth ed. The trustees of the John Voelcker bird book fund, Cape Town.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

Kapand