|
| Jean Starobinski |  Jean Starobinski, 2004. | | Född | 17 november 1920[1][2][3]
Genève[4] |
|---|
| Död | 4 mars 2019[5][3][6] (98 år)
Morges[4], Schweiz |
|---|
| Medborgare i | Schweiz[7] |
|---|
| Utbildad vid | Genèves universitet
collège Calvin  |
|---|
| Sysselsättning | Medicinhistoriker, universitetslärare, filosof, läkare[8], litteraturkritiker, litteraturhistoriker, läkarförfattare, litteraturteoretiker[8] |
|---|
| Befattning |
|---|
| President, Modern Humanities Research Association | | Arbetsgivare | ETH Zürich
Genèves universitet (1946–1949)
Johns Hopkins University (1953–1954)
Genèves universitet (1958–1985)
Basels universitet (1959–1961) |
|---|
| Barn | Georges Starobinski (f. 1961) |
|---|
| Föräldrar | Aron Starobinski |
|---|
| Utmärkelser |
|---|
| Se lista | | Redigera Wikidata |
Jean Starobinski, född 17 november 1920 i Genève, död 4 mars 2019 i Morges, var en schweizisk psykiater och litteraturkritiker. Starobinski, som räknas till Genèveskolan, publicerade en rad böcker, bland annat om Montesquieu, Jean-Jacques Rousseau och Denis Diderot. Han utgav därutöver boken Trois Fureurs (1974), som handlar om melankoli.
Bibliografi (urval)
- 1953 – Montesquieu
- 1957 – Jean-Jacques Rousseau: la transparence et l’obstacle
- 1960 – Histoire du traitement de la mélancolie, des origines à 1900
- 1961 – L’Œil vivant
- 1964 – L’Invention de la Liberté
- 1970 – La Relation critique
- 1971 – Les Mots sous les mots: les anagrammes de Ferdinand de Saussure
- 1973 – 1789: Les Emblèmes de la Raison
- 1974 – Trois Fureurs
- 1982 – Montaigne en mouvement
- 1988 – Claude Garache
- 1989 – Le Remède dans le mal. Critique et légitimation de l’artifice à l’âge des Lumières
- 1990 – La mélancolie au miroir. Trois lectures de Baudelaire
- 1991 – Diderot dans l’espace des peintres
- 1999 – Action et réaction. Vie et aventures d’un couple
- 1999 – La Poésie et la guerre, chroniques 1942–1944
- 1999 – La Caresse et le fouet, André Chénier
- 2005 – Les enchanteresses
- 2012 – L'Encre de la mélancolie
- 2012 – Accuser et séduire
- 2012 – Diderot, un diable de ramage
- 2016 – La Beauté du monde – La littérature et les arts
- 2020 – Le Corps et ses raisons
Utmärkelser
- Grosser Schillerpreis, 1961
- Rambertpriset, 1965
- Hedersdoktor vid Lille 3-universitetet, 1973[9][10]
- Pierre de Régnier-priset, 1973
- Ledamot av British Academy, 1974[11]
- Hedersdoktor vid Université de Lausanne, 1979
- Hedersdoktor vid Université libre de Bruxelles, 1979
- Prix européen de l’essai Charles Veillon, 1982
- Balzanpriset, 1984
- Hedersdoktor vid Columbia University, 1987
- Prix littéraire Prince Pierre, 1988
- Hedersdoktor vid Strasbourgs universitet, 1988[9]
- Hedersdoktor vid Nantes universitet, 3 juni 1992[12]
- Hedersdoktor vid Universitatea Babeș-Bolyai, 1995
- Grand prix national des Lettres, 1998
- Karl Jaspers-priset, 1998
- Grinzane Cavour-priset, 1998
- Grand Prix de la Francophonie, 1998
- Hedersdoktor vid Johns Hopkinsuniversitetet
[Redigera Wikidata]
Källor
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: starobinski-jean.[källa från Wikidata]
- ^ Catalogo Vegetti della letteratura fantastica, NILF-ID: 24563.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] AlKindi, General Diamond Catalog-ID: 36175.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] www.accademiadellescienze.it, Accademia delle Scienze di Torino-ID: jean-starobinski, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.rts.ch , läst: 6 mars 2019.[källa från Wikidata]
- ^ www.accademiadellescienze.it, Accademia delle Scienze di Torino-ID: jean-starobinski, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, Kungliga biblioteket, 26 mars 2018, Libris-URI: hftx2zb1592c18k, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mzk2004221744, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, www2.unil.ch .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, ead.nb.admin.ch .[källa från Wikidata]
- ^ Deceased Fellows (på engelska), British Academy, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Journal officiel de la République française, läs online.[källa från Wikidata]
Externa länkar
|
