Jan Håfström är son till Erik Håfström och Helga Håfström och växte upp i Stockholm. Han har kallats för "en av de stora romantikerna i svensk samtidskonst".[2] Jan Håfström studerade filosofi och konsthistoria vid Lunds universitet och avlade en fil.kand.-examen 1962. Därefter utbildade han sig på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1963–1968. Han debuterade 1966 och har också arbetat med kortfilm och skrivit konstkritik i dagstidningar.
Jan Håfström får stipendiet för ett långt och banbrytande arbete i sin egen praktik, där han sedan fyra decennier tillhört de främsta i svenskt konstliv. Vidare för att han otaliga gånger varit representant för svensk konst i viktiga internationella sammanhang, men också för att han här hemma varit en inspirationskälla och ett stöd för många yngre kollegor.
Jan Håfström är en sublim uttolkare av de mänskligaste av känslor
„
– Sveriges Bildkonstnärsfonds stipendiemotivering, 2007
Jan Håfström har representerat Sverige vid Venedigbiennalen fyra gånger: 1980 (tillsammans med Ola Billgren), 1990, 2003 och 2009.
Den här artikeln eller avsnittet lever inte upp till Wikipedias artikelstandard och behöver städas upp. (2024-12) Motivering: Avsnittet bör delas upp i avsnitten "Bibliografi" och "Vidare läsning". Hjälp gärna Wikipedia med att åtgärda problemet om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan.
Douglas Feuk: Måla sitt liv – en essä om Jan Håfströms konst, Kalejdoskop, Åhus 1989, ISBN 91-7936-031-9
Martin Sundberg: Tillvaratagna effekter – om Jan Håfströms konstnärskap och konstnärsroll, Makadam, Göteborg 2005, ISBN 91-7061-016-9 (Avhandling vid Lunds universitet 2005)[10]
Johanna Ekström: Jan Håfström. Den eviga återkomsten. The Eternal Return, Arena/Åmells Art Books 2008.
Källor
^ [abc] Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
^Mårten Arndtzén: Konstvåren 2009 på Sveriges Radios webbplats, läst 2009-01-24
