Jaakko Gummerus

Biskop Jaakko Gummerus
Kyrka	Evangelisk-Lutherska kyrkan i Finland
Stift	Borgå stift (biskop)
Period	1920-1923
Företrädare	Herman Råbergh
Efterträdare	Biskopssäte till Tammerfors
Stift	Tammerfors stift (biskop)
Period	1923-1933
Företrädare	Biskopssäte från Borgå
Efterträdare	Aleksi Lehtonen
Född	13 oktober 1870 Säminge
Död	24 november 1933 Tammerfors

Jaakko Gummerus, född 13 oktober 1870 i Säminge, död 24 november 1933 i Tammerfors, var en finländsk kyrkohistoriker, professor i kyrkohistoria i Helsingfors 1900–1920, biskop i Borgå 1920–1923, därefter i Tammerfors till 1933. Han var bror till Lauri Pihkala.

Gummerus studerade bland annat i Leipzig och Halle, och prästvigdes 1897.[1] Han representerade Finlands kyrka vid ett flertal kyrkliga möten i Norden och Estland. Som sekreterare i Finska kyrkohistoriska samfundet 1901-20 och dess ordförande från 1920 och som ledamot av Finska historiska har Gummerus befordrat den kyrkohistoriska forskningen. Som ordförande i Sällskapet för evangelisation på industriorter och i Centralförbundet för Finska kyrkans församlingsarbete med flera föreningar har Gummerus verksamt deltagit i praktiskt kyrkligt och religiöst arbete samt representerat finska kyrkan vid internationella kyrkliga konferenser.[2]

Bland Gummerus skrifter märks Beiträge zur Geschichte des Buss- und Beichtwesens in der schwedischen Kirche des Mittlelalters (1900), Die homöusianische Partei bis zum Tode des Konstatius (1900), Vår kyrkas uppgifter i närvarande tid (1918), Lärobok i kyrkohistoria (1907 tillsammans med Vilhelm Rosenqvist) och andra läroböcker i kyrkohistoria. Gummerus var även utgivare av Synodalstatuter (1902) och Teologisk tidskrift (1916-). Till Gummerus 60-årsdag utgav en festskrift ingående i Finska kyrkohistoriska samfundets handlingar (1930).[2]

Han utgav biografier över Philipp Melanchton (1897), Mikael Agricola (1903) och Johannes Gossner (1931).[1] År 1923 promoverades han till teologie hedersdoktor vid Lunds universitet.[3]

Gummerus hade en viktig position inom ramen för de lutherska kyrkornas internationella samarbete och understödde även ekumenik.

Utmärkelser

•  Riddare av Nordstjärneorden, 1909[4]
•  Riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden, 1919[4]
• Tyska Röda korsets medalj, 1924[4]
•  Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden, 1925[4]
•  Finlands Röda Kors’ förtjänstmedalj i silver[5]
•  Riddare av Sankt Olavs orden[5]
•  Kommendör av Nordstjärneorden[5]
•  Sankt Annas orden, tredje klass[5]

[Redigera Wikidata]

Bibliografi

• Synodalstatuter och andra kyrkorättsliga aktstycken från den svenska medeltidskyrkan. Uppsala: Norstedt. 1902. Libris fvvwkccqc8xnlk82. https://gupea.ub.gu.se/2077/71524 

Noter

1. ^ [ ] Gummerus, Jaakko i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
2. ^ [ ] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
3. Gummerus, Jaakko i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1924)
4. ^ [ ] läs online, kansallisbiografia.fi , läst: 17 december 2023.^[källa från Wikidata]
5. ^ [ ] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 3001, läst: 17 december 2023.^[källa från Wikidata]

Externa länkar

• Jaakko Gummerus bibliotek, 1934–1995 (finska)