Islandsknipa

Islandsknipa Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Andfåglar Anseriformes
Familj	Änder Anatidae
Släkte	Knipor Bucephala
Art	Islandsknipa B. islandica
Vetenskapligt namn
§ Bucephala islandica
Auktor	Gemlin, 1789

Islandsknipa (Bucephala islandica) är en art i familjen änder som lever i subarktiska regioner som Nordamerika, Kanada, södra Grönland och Island.[2]

Utseende

Adulta individer påminner mycket om den närbesläktade knipan och kan vara svåra att särskilja. Adulta hanar har mörkt huvud med ett blålila skimmer och ett vitt halvmåneformat parti på sidan av huvudet framför och ovanför ögat. Ryggen är svartare än hos knipa och den har en kortare näbb. Hos både hona och hane skiljer sig också huvudformen från knipans, då högsta punkten på hjässan hos islandsknipan ligger längre fram, vilket hos honan ger en rundare huvudform. Adult hona hos islandsknipa har mer gult på näbben.[3]

• 
  Hane
• 
  Hona
• 
  Hane i flykten
• 
  Museum specimen -

Läte

Islandsknipans spelläte skiljer sig tydligt från knipans. Hanen yttrar korta, abrupta och lågmälda va va-va. Honan låter likt knipan, men grövre och mörkare. Det vinande vingljudet från hanen som är så typisk för knipan är möjligen även det något mörkare.[3]

Utbredning och biotop

Islandsknipan förekommer i subarktiska regioner och dess häckningsbiotop är sjöar och dammar i skogsmark, främst i nordvästra Nordamerika, men även lokalt i östra Kanada, på Grönland och på Island. På Island är den en vanlig häckfågel i Mývatn på norra delen av ön. Islandsknipan är en flyttfågel och merparten övervintrar i skyddade havsområden, ofta utefter kusten, eller i isfria inlandsvatten. Den är en mycket sällsynt gäst i Västeuropa och södra Nordamerika.[4][3] I Sverige finns ännu inget godkänt fynd av arten.

Islandsknipans utbredning, med Island infällt.

Ekologi

Denna dykand födosöker under vatten. De lever av vattenlevande insekter, kräftdjur och sjövegetation. De häckar i håligheter i träd, men även i jordhålor och andra skyddade platser på marken. Väldigt lite är känt om dess häckningsvanor. Efter häckningssäsong flyttar de till speciella ruggningsställen då de blir flygoförmögna i 20-40 dagar.[5] Islandsknipa tenderar att inte dela habitat med den mycket vanligare knipan.

Islandsknipans ägg.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Det globala beståndet uppskattas till 175 000–200 000 vuxna individer, varav det i Europa tros häcka 800–900 par.[1]

Noter

1. ^ [ ] BirdLife International 2020 Bucephala islandica . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 6 januari 2021.
2. Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
3. ^ [ ] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 42-43. ISBN 978-91-7424-039-9 
4. Cooper Ornithological Society: Minutes of Cooper Club Meetings. Condor 18(1): 38-40. PDF fulltext Arkiverad 6 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine.
5. Hogan, D. (2011). Discovery of important post breeding sites for barrow’s goldeneye in the boreal transition zone o alberta. Waterbirds, 34(3), 261-268

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör islandsknipa.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om islandsknipa.
  Artförteckning
• Bilder och filmer på Internet Bird Collection
• Läten på xeno-canto.org