Sovjetunionen blev för andra gången efter 1956 olympiska mästare och samtidigt för fjärde gången världsmästare och för åttonde gången Europamästartiteln. Kampen om de övriga medaljerna fick avgöras genom målskillnad mellan Sverige, Tjeckoslovakien och Kanada som alla slutade på 10 poäng. Sverige vann silvermedaljerna. Men vem som vann bronsmedaljerna skulle visa sig svårare att avgöra. Genom den tidigare använda regeln vid målskillnadsberäkning, där endast resultaten från matcherna lagen emellan i slutspelet skulle räknas, skulle Kanada vara bronsmedaljörer. Dock ändrades regeln precis före medaljceremonin och Tjeckoslovakien tilldelades bronsmedaljerna genom en ny regel tillämpades där alla matcher i turneringen skulle räknas. Under 2005 försökte IIHF, det Internationella Ishockeyförbundet, att ändra slutresultatet för världsmästerskapet och därigenom ge Kanada bronsmedaljerna. Dock ändrade man sig och i september 2005 avslog IIHF Kanadas överklagan att tilldelas bronsmedaljerna.[1]
Både Väst- och Östtyskland hade genom sina placeringar i A-världsmästerskapet 1963 kvalificerat sig till olympiska vinterspelen, men eftersom de två länderna skulle delta med ett lag tvingades de två landslagen spela om rätten att representera Tyskland vid olympiska vinterspelen. Matcherna spelades i december 1963.