Hygrophoraceae

Hygrophoraceae
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Svampar Fungi
Division	Basidiesvampar Basidiomycota
Klass	Agaricomycetes
Ordning	Agaricales
Familj	Hygrophoraceae
Vetenskapligt namn
§ Hygrophoraceae

Hygrophoraceae är en familj av svampar i ordningen agaricales.[1] Ursprungligen utgjordes den av skivlingar med vita sporer och tjocka skivor, inklusive släktena hygrophorus och hygrocybe (även kända som vaxskivlingar). DNA-analyser har dock lett till att vissa lavar och skinnsvampar numera också räknas in i familjen. Totalt innehåller familjen idag 34 släkten och över 1000 arter.[2] Ingen art anses ha någon större ekonomisk betydelse, även om vissa svampar i släktena hygrocybe och hygrophorus anses vara ätliga och kan hittas till försäljning på lokala marknader.

Taxonomi

Historia

Hygrophoraceae föreslogs först som en familj av den holländska botanikern Johannes Paulus Lotsy (1907) för att inrymma skivlingar med tjocka, vaxartade lameller (skivor) och vita sporer. Till familjen räknade Lotsy förutom släktena hygrophorus och hygrocybe (inkl. camarophyllus och godfrinia), även gomphidius (trots sina svartaktiga sporer) och nyctalis (asterophora).[3] Efterföljande författare accepterade inte alltid hygrophoraceae som egen familj; exempelvis fortsatte Carleton Rea (1922) att placera dessa släkten inom agaricaceae.[4]

I en omfattande och inflytelserik revidering av agaricales accepterade dock Rolf Singer (1951) hygrophoraceae som egen familj. Han utelämnade då gomphidius och nyctalis, men inkluderade neohygrophorus.[5] Singers omskrivning, med några senare tillägg, följdes av de flesta författare fram till 1990-talet. Sålunda listade 1995 års upplaga av Dictionary of the Fungi arterna ausstroomphaliaster, bertrandia (hygrocybe), camarophyllopsis, cuphophyllus, humidicutis, hygroaster, hygrocybe, hygrophorus, hygrotrama (camarophyllopsis) neohygrophorus (pseudoomphalina), och pseudohygrocybe (hygrocybe) som släkten av hygrophoraceae.[6]

Cornelis Bas (1990)[7] ansåg dock inte att gruppen var distinkt, och placerade hygrophoroida släktena inom tricholomataceae, vilket speglades i den följande upplagan av Dictionary of the Fungi (2001).[8] Marcel Bon(1990) ansåg istället att hygrophoraceae var så distinkt att han placerade familjen i en egen, separat ordning: hygrophorales.[9]

Nuvarande status

Ny forskning, baserad på kladistisk analys av DNA-sekvenser, tyder på att hygrophoraceae skiljer sig från tricholomataceae. Arter som idag klassas till hygrophoraceae har visat sig vara monofyletiska, dvs. de delar genetiskt ursprung, och är därmed är en naturlig gruppering.[10] Hygrophoraceae har idag inga kända morfologiska egenskaper gemensamt som definierar dem.

Idag räknas 34 släkten till hygrophoraceae.[2] Bland skivlingar ingår ampulloclitocybe, cantharellula och lichenomphalia.[10][11] Andra svampar som ingår är eonema (tidigare placerad i athelia) och cyphellostereum, såväl som lavarna acantholichen, cora, corella och dictyonema.[11][12]

Ekologi och utbredning

Majoriteten av arterna i hygrophoraceae är marklevande, även om ett fåtal förekommer på trä (arter inom chrysomphalina), på mossor (arrhenia), eller örtstjälkar (eonema pyriforme). De flesta växer i skog, men arter inom hygrocybe (hagvaxskivlingar) hittas främst på hag- och ängsmark (åtminstone i Europa).[13]

Bland svamparna finns flertalet symbionter, vilka exempelvis bildar mykorrhiza med träd (hygrophorus) eller på något vis tros samarbeta med mossor (hygrocybe, arrhenia och cantharellula).[11][14] Några få släkten, såsom ampulloclitocybe och eonema, kan vara saprotrofa.

Arter inom hygrophoraceae går att finna över i stort sett hela världen.

Användning

Vissa arter av hygrophorus och hygrocybe är ätbara och plockas i stor omfattning. Ibland finns de till försäljning på lokala marknader.[15] Exempel på svampar som plockas och säljs inkluderar kremlevaxskivling, slöjvaxskivling, gulprickig vaxskivling och frostvaxskivling i Mexiko[16] och elfenbensvaxskivling och tallvaxskivling i de spanska Pyrenéerna.[17] Hygrophorus gliocyclus åts av St'at'imc- och Nlaka'pamux-folken i Kanada.[18] Inga arter odlas kommersiellt.

• 
  Bildtext saknas.
• 
  Bildtext saknas.
• 
  Bildtext saknas.
• 
  Bildtext saknas.
• 
  Bildtext saknas.

Källor

1. ”Taxonomisk information”. www.dyntaxa.se. https://www.dyntaxa.se/taxon/info/2003508. Läst 30 juni 2023. 
2. ^ [ ] ”Hygrophoraceae | COL”. www.catalogueoflife.org. https://www.catalogueoflife.org/data/taxon/B9D. Läst 30 juni 2023. 
3. Lotsy, JP (1907). Vorträge über botanische stammesgeschichte, gehalten an der Reichsuniversität zu Leiden. Ein lehrbuch der pflanzensystematick. "Vol. 1.". Jena: Gustav Fischer. sid. 706 
4. Rea, Carlton (1922). British Basidiomycetaceae: A Handbook of the Larger British Fungi. Cambridge, UK: Cambridge University Press. sid. 799 
5. Singer, Rolf (1951). The Agaricales (Mushrooms) in Modern Taxonomy. Lilloa. sid. 22: 5–832. 
6. D. L. Hawksworth, Geoffrey C. Ainsworth, David L. Hawksworth, Guy Richard Bisby, International Mycological Institute, red (1996). Ainsworth & Bisby's dictionary of the fungi (8. ed., reprint). CAB International. ISBN 978-0-85198-885-6 
7. Bas, C. (1990). Tricholomataceae. Flora agaricina neerlandica : critical monographs on families of agarics and boleti occurring in the Netherlands. Rotterdam:Balkema. sid. 65-70. ISBN 978-90-6191-971-1 
8. Kirk PM, Cannon PF, David JC, Stalpers JA, eds. (2001). Dictionary of the fungi (9th ed). Wallingford, Oxford: CABI Bioscience. sid. 243. ISBN 978-0-85199-377-5 
9. Bon M. (1990). Flore mycologique d'Europe 1: Les Hygrophores. Amiens Cedex: CRDP de Picardie. sid. 99 
10. ^ [ ] Matheny, P. B.; Curtis, J. M.; Hofstetter, V.; Aime, M. C.; Moncalvo, J.-M.; Ge, Z.-W. (2006-11-01). ”Major clades of Agaricales: a multilocus phylogenetic overview” (på engelska). Mycologia 98 (6): sid. 982–995. doi:10.3852/mycologia.98.6.982. ISSN 0027-5514. http://www.mycologia.org/cgi/doi/10.3852/mycologia.98.6.982. 
11. ^ [ ] Lawrey, James D.; Lücking, Robert; Sipman, Harrie J. M.; Chaves, José L.; Redhead, Scott A.; Bungartz, Frank (2009-10-01). ”High concentration of basidiolichens in a single family of agaricoid mushrooms (Basidiomycota: Agaricales: Hygrophoraceae)” (på engelska). Mycological Research 113 (10): sid. 1154–1171. doi:10.1016/j.mycres.2009.07.016. ISSN 0953-7562. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0953756209001348. 
12. Lücking, Robert; Dal-Forno, Manuela; Lawrey, James D.; Bungartz, Frank; Rojas, María E. Holgado; Hernández M., Jesús E. (2013). ”Ten new species of lichenized Basidiomycota in the genera Dictyonema and Cora (Agaricales: Hygrophoraceae), with a key to all accepted genera and species in the Dictyonema clade”. Phytotaxa 139 (1): sid. 1-38. doi:10.11646/phytotaxa.139.1.1. ISSN 1179-3163. https://biotaxa.org/Phytotaxa/article/view/phytotaxa.139.1.1. 
13. Griffith, Gareth W.; Easton, Gary L.; Jones, Andrew W. (2002-01). ”Ecology and diversity of waxcap ( Hygrocybe spp.) Fungi” (på engelska). Botanical Journal of Scotland 54 (1): sid. 7–22. doi:10.1080/03746600208685025. ISSN 1359-4869. http://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/03746600208685025. 
14. Seitzman, Brian H.; Ouimette, Andrew; Mixon, Rachel L.; Hobbie, Erik A.; Hibbett, David S. (2011-03). ”Conservation of biotrophy in Hygrophoraceae inferred from combined stable isotope and phylogenetic analyses” (på engelska). Mycologia 103 (2): sid. 280–290. doi:10.3852/10-195. ISSN 0027-5514. https://www.tandfonline.com/doi/full/10.3852/10-195. 
15. Boa, Eric R. (2004). Wild edible fungi: a global overview of their use and importance to people. Non-wood forest products. Food and agriculture organization of the United Nations. sid. 147. ISBN 978-92-5-105157-3 
16. Dugan, Frank Matthews (2011). Conspectus of world ethnomycology: fungi in ceremonies, crafts, diets, medicines, and myths. American phytopathological society. sid. 76-78. ISBN 978-0-89054-395-5 
17. Dugan (2011), p. 44.
18. Dugan (2011), p. 88.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Hygrophoraceae.
  Bilder & media