|
Hilarius av Poitiers
Hilarius av Poitiers, född cirka 315 i Poitiers, död 13 januari 367 i Poitiers, var biskop i sin hemstad. Han var teolog och kom efter sin död att bli betraktad som ett betydande helgon; han räknas som kyrkofader i både Öst- och Västkyrkan. I Romersk-katolska kyrkan är han sedan 1851 även som kyrkolärare.[1] Hans helgondag firas den 13 januari. BiografiHilarius föddes i Gallien av hedniska föräldrar, konverterade till kristendomen och blev omkring år 353[2] biskop i sin födelsestad. Kejsar Constantius II förvisade 356 Hilarius till Frygien,[1] där han stiftade bekantskap med den nicaenska trosbekännelsen och den arianska striden som föranlett att denna formulerades.[3] När Hilarius år 360 kom hem blev han känd som expert på de frågor som år 325 hade avhandlats vid första konciliet i Nicaea och försvarade ivrigt det begrepp som konciliet hade använt, homoousios, för att beskriva relationen mellan Fadern och Sonen i Treenigheten. Han kallades "kättarnas hammare och gissel" (latin: hæreticorum malleus et flagellum). I modern tid fick han av Karl von Hase namnet "Västerlandets Athanasius".[1] Hilarius, Athanasius och Gregorius av Nazianzos spelade en mycket stor roll för hur teologin utvecklades mellan konciliet i Nicaea och första konciliet i Konstantinopel 60 år senare[3]. Hilarius skrev på latin och författade omfattande verk om Treenigheten samt kommentarer om Matteusevangeliet, Paulus brev, Psaltaren med mera.[1] Hans viktigaste verk är De Trinitate, "Om Treenigheten", i tolv band. Han drog sina slutsatser om relationen mellan Fadern och Sonen genom noggranna studier av både Gamla och Nya Testamentet.[3] Han har därför betraktats som den förste egentlige exegeten bland de latinska kyrkofäderna.[1] Hilarius menade att det enda som de kristnas teologiska läror – exempelvis treenighetsläran – egentligen behövs för, är för att förebygga sådana missuppfattningar som heretikerna förde fram.[3] Källor
Noter
Externa länkar
|
|||||||||||||||||||||||||||
Portal di Ensiklopedia Dunia
