sv Herman Bergman Konstgjuteri

	Herman Bergman Konstgjuteri AB
	Gjuteristämpel, 2016
Org.nr	556062-8546
Typ	Aktiebolag
Säte	Enskede
Huvudkontor	Enskede
Nyckelpersoner	Leif Schölin, VD (2023)
Bransch	Konstgjuteri, kurs- och utbildningsverksamhet inom yrkesområdet samt därmed förenlig verksamhet. (2023)
Antal anställda	11 (2023)
Historik
Grundat	1956
Ekonomi
Vinst efter skatt	12 594 KSEK (2023)
Tillgångar	7 861 KSEK (2023)
Eget kapital	3 599 KSEK (2023)

Herman Bergman Konstgjuteri AB (även Bergmans Konstgjuteri) är ett konstgjuteri i Stockholm grundat 1895^[2] vid Roslagsgatan av Herman Bergman, som har gjutit många stora skulpturer i brons av särskilt svenska 1900-talskonstnärer. Gjuteriets lokaler ligger sedan 1950 vid Sandsborgsvägen 44 i Enskede företagsområde i Söderort.

Historik

Grundaren Herman Bergmans första firma inregistrerades hos Överståthållarämbetet i Stockholm den 24 januari 1895. I augusti 1908 ombildades Bergmans företag till aktiebolaget AB Herman Bergman Konstgjuteri. Detta bolag ledde Bergman sedan i årtionden vid Roslagsgatan 31 i Vasastaden, Stockholm. Han efterträddes vid sin död 1954 av sönerna, konstgjutarna Folke och Per-Gösta (P.G.) Bergman. År 1977 övertogs företaget av tre medarbetare.^[3]

Under tidigt 1900-tal tillverkade man också industriprodukter som belysningsarmaturer. Under åren 1916-1921 var formgivaren Elis Bergh knuten till företaget för denna verksamhet.^[4]

Gjuteriet idag

Åren 1949–1950 lät Bergman uppföra ett nytt gjuteri efter ritningar av arkitekt Kaleb Sjödén. Man etablerade sig då i dagens Enskede företagsområde vid Sandsborgsvägen 44 i Gamla Enskede. Herman Bergman Konstgjuteri är idag med ett tiotal anställda det största och äldsta konstgjuteriet i Skandinavien, och gjuter konstföremål och skulpturer i brons genom sandgjutning och den äldre tekniken cire perdue.^[3]

Bergmans verkstadslokaler i Enskede

Kända skulpturer (urval)

Grodan av Per Hasselberg, 1902 och senare
Vingarna av Carl Milles, 1910
Vesslan av Otto Strandman, 1912
Tjusningen av Per Hasselberg, 1917, skulpturen dock troligen gjuten i Otto Meyers konstgjuteri.^[5]
Såningskvinnan av Per Hasselberg, 1919, skulpturen dock troligen gjuten i Otto Meyers konstgjuteri.^[6]
Vågens tjusning av Per Hasselberg, 1920
Venetianska masterna av Bror Chronander, jubileumsflaggstängerna på Gustaf Adolfs torg i Göteborg, 1923
Europa och tjuren av Carl Milles, 1926
Norrbrolejonen, 1926
Brunnskaret till Poseidon med brunnskar av Carl Milles, 1927
Orfeusgruppen av Carl Milles, 1936
Strindbergsmonumentet av Carl Eldh i Tegnérlunden i Stockholm, 1942
Brantingmonumentet av Carl Eldh, Norra Bantorget i Stockholm, 1952
Den vilande Diana av Jean Goujon, tidigt 1950-tal
De bysantinska hästarna, 1989^[7]
Gud Fader på Himmelsbågen, vid Nacka strand, av Carl Milles, 1995
Till en annan värld av Carl Milles, 2008
Kvinnan i fredsarbetet av Peter Linde, 2016

Bilder, verk i urval

Grodan, i Ronneby brunnspark, gjuten 1902
Smålandsryttaren (detalj), Stora torget i Eksjö, gjuten 1929
Norrbrolejonen i Stockholm, gjuten 1926
Orfeusgruppen (detalj) i Stockholm, gjuten 1936

Brantingmonumentet av Carl Eldh, Norra Bantorget i Stockholm, gjutet 1947
Den vilande Diana av Jean Goujon, Rottneros Park, gjuten tidigt 1950-tal
Bysantinsk häst, Blasieholmen i Stockholm, gjuten 1989
Kvinnan i fredsarbetet (detalj) på Kärleksudden, Södra Djurgården, gjuten 2016

Se även

Referenser

Noter

^ [a b c d e f g] Allabolag.se: Herman Bergman Konstgjuteri AB, läst 2024-02-18
^ Svenska Dagbladet: Konsten att gjuta evigt liv i konsten
^ [a b] Antik & Auktion 2006:3
^ Drängahusets biografier Arkiverad 20 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine., läst 2010-05-04
^ Tjusningen (Mariatorget), 1917, av Per Hasselberg: Gjuten i brons 1917 på Meyers konstgjuteri; Gjuteri enligt notering på skulpturens sockel, se: Fil:Tjusningen3.JPG. Felaktigt Bergmans konstgjuteri enligt Gunnarsson (2010), sid 114.
^ Annika Gunnarsson (2010, sid 114) anger Bergmans konstgjuteri, vilket dock troligen är felaktigt. Meyers stöds av bilden ovan från 1919 i kombination med den på diskussionssidan omnämnda tidningsartikeln från tiden strax innan statyns uppförande.
^ ”Strandbergs Mynt”. Arkiverad från originalet den 22 juni 2007. https://web.archive.org/web/20070622032726/http://www.strandbergs-mynt.se/ukweb/whoarewe/konstantinopelhasten.htm. Läst 5 maj 2010.

Källor

Meyer, Olle (2020). Bland skulpturer och skulptörer. Om konstgjutaren Otto Meyers liv och verk. Stockholm: Olle Meyer. sid. 153-164. ISBN 978-91-88823-29-8
Historik på Herman Bergmans Konstgjuteris webbplats

Litteratur och media

Herman Bergmans konstgjuteri AB (1919). Belysningsarmatur. Stockholm. Libris 11736075
Dokumentärfilm om Herman Bergman Konstgjuteri av Anders Hanser, 2010 (Annie Winblad Jakubowskis blogg 2010-02-13)

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Herman Bergman Konstgjuteri.
Bilder & media
Officiell webbplats

[AB-1] [a b c d e f g] Allabolag.se: Herman Bergman Konstgjuteri AB, läst 2024-02-18

[2] Svenska Dagbladet: Konsten att gjuta evigt liv i konsten

[Antik_&_Auktion_2006:3-3] [a b] Antik & Auktion 2006:3

[4] Drängahusets biografier Arkiverad 20 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine., läst 2010-05-04

[5] Tjusningen (Mariatorget), 1917, av Per Hasselberg: Gjuten i brons 1917 på Meyers konstgjuteri; Gjuteri enligt notering på skulpturens sockel, se: Fil:Tjusningen3.JPG. Felaktigt Bergmans konstgjuteri enligt Gunnarsson (2010), sid 114.

[6] Annika Gunnarsson (2010, sid 114) anger Bergmans konstgjuteri, vilket dock troligen är felaktigt. Meyers stöds av bilden ovan från 1919 i kombination med den på diskussionssidan omnämnda tidningsartikeln från tiden strax innan statyns uppförande.

[7] ”Strandbergs Mynt”. Arkiverad från originalet den 22 juni 2007. https://web.archive.org/web/20070622032726/http://www.strandbergs-mynt.se/ukweb/whoarewe/konstantinopelhasten.htm. Läst 5 maj 2010.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

Herman Bergman Konstgjuteri