sv Hearst-papyrusen

Hearst-papyrusen (Papyrus Hearst) är ett papyrusfynd från antikens Egypten och innehåller några av de äldsta bevarade skrifter om medicin. Manuskriptet dateras till cirka 1550-talet f.Kr. och förvaras idag på Bancroft Library vid University of California i Berkeley.^[1]^[2]^[3]^[4]

Manuskriptet

Hearst-papyrusen är en delvis fragmenterad papyrusrulle med en storlek är cirka 350 × 17 cm.

Manuskriptet är en samlingsskrift och omfattar 18 ark med 260 kapitel, 96 av dessa beskrivningar återfinns även i Ebers-papyrusen.

Papyrusen innehåller bl. a. texter om sjukdomar och behandlingar i urinvägarna, hjärtat och blodsystemet, mag-tarmsystemet, smärtor, tandbesvär, hudåkommor och djurbett samt sårvård. Det finns även ett avsnitt om skelettåkommor.^[1]^[2]^[3]^[4]^[5]

Vidare listas behandlingar mot kroppslukt och hårbesvär, texten innehåller även en del trollformler som skulle användas tillsammans med behandlingen.^[2]^[3]

Texten är skriven i hieratisk skrift och manuskriptet dateras till cirka 1550 f. Kr. under Egyptens artonde dynasti kring Thutmosis IIIs regeringstid.^[2]

Historia

Papyrusrullen upptäcktes 1901 kring Deir el-Ballas cirka 30 km norr om Thebe i södra Egypten under utgrävningar i University of Californias regi. Utgrävningarna var till stor del finansierade av William Randolph Hearst och papyrusen namngavs efter dennes mor Phoebe Apperson Hearst.^[1]^[2]

Manuskriptet är ett av de bevarade Fornegyptiska medicinska papyri.

1905 publicerade amerikanske George Andrew Reisner en beskrivning i boken "The Hearst medical papyrus".^[1]^[6]

1912 publicerade tyske Walter Wreszinski den första kompletta översättningen Der Londoner medizinische Papyrus und der Papyrus Hearst i boken "Die Medizin der alten Ägypter" del II.^[3]^[7]

Vissa forskare anser att manuskriptet även bekräftar ett vulkaniskt nedfall över Egypten, närmare bestämt från vulkanutbrottet på ön Santorini under tidiga bronsåldern.^[8] Liknande beskrivningar återfinns även i London-papyrusen, Carlsberg VIII-papyrusen och Ramesseum papyri.^[9]

Manuskriptets arkivnummer på Bancroft Library är P. Hearst I-16 - P. Hearst XV-13.

Referenser

Litteratur

Reisner, George Andrew (1905). The Hearst medical papyrus. Leipzig,: J. C. Hinrichs
Wreszinski, Walter (1912). Der Londoner medizinische Papyrus (BM 10059) und der Papyrus Hearst. Leipzig,: J. C. Hinrichs

Noter

^ [a b c d] University of California (läst 25 april 2011)
^ [a b c d e] Ancient Egyptian Medical papyri, Indgo.ie (läst 25 april 2011)
^ [a b c d] Reshafim.org Arkiverad 26 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine. (läst 25 april 2011)
^ [a b] World Research Foundation (läst 25 april 2011)
^ Medizinische Papyri.de Arkiverad 1 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine. (läst 25 april 2011)
^ Bayerischen Staatsbibliothek (läst 15 augusti 2020)
^ Jstor.org (läst 25 april 2011)
^ Medical Hypotheses vol 66, nr 1, 2006 (läst 25 april 2011)
^ Plague Research Today vol 2, nr 5, 2006 Arkiverad 24 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine. (läst 25 april 2011)

Externa länkar

[A-1] [a b c d] University of California (läst 25 april 2011)

[B-2] [a b c d e] Ancient Egyptian Medical papyri, Indgo.ie (läst 25 april 2011)

[C-3] [a b c d] Reshafim.org Arkiverad 26 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine. (läst 25 april 2011)

[D-4] [a b] World Research Foundation (läst 25 april 2011)

[H-5] Medizinische Papyri.de Arkiverad 1 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine. (läst 25 april 2011)

[E1-6] Bayerischen Staatsbibliothek (läst 15 augusti 2020)

[E2-7] Jstor.org (läst 25 april 2011)

[X-8] Medical Hypotheses vol 66, nr 1, 2006 (läst 25 april 2011)

[Y-9] Plague Research Today vol 2, nr 5, 2006 Arkiverad 24 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine. (läst 25 april 2011)

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]