Stövare har funnits i Sverige sedan flintlåsgevärets intåg i början av 1600-talet. Den svenska stövarstammen grundades på 1600-talet och 1700-talet på hundar som fördes hem från krigen i Europa. Den mest berömde av dessa stövare torde vara Karl XII:s (1682-1718) hund Pompe som ligger begravd vid Karlbergs slott i Solna. Bland de hundrastyper som utgör grunden för den svenska stövarstammen kan nämnas holsteinerbracke, hannoveransk heidebracke och kurländsk stövare. Fram till 1789 var jakten förbehållen kungahuset och adeln. När den självägandeallmogen fick jakträtt ökade behovet av stövare.
Greve Hamiltons egen uppfödning inleddes på 1880-talet. 1891 erkände SKK svensk stövare som egen ras och en rasstandard skrevs. I den svenska stövaren ingick flera svenska stövartyper. 1921 blev hamiltonstövaren erkänd som självständig ras och 1953 slöts stamboken. Hamiltonstövare anses vara Sveriges nationalhund.[källa behövs]
Hamiltonstövaren har en rektangulär kropp som är smidig och kraftfull utan att verka tung. Den är något kortare i kroppen än finsk stövare och har ett elegantare huvud. Hamiltonstövaren är alltid trefägad med vita tecken och svart sadel.