HMS Impulsive

HMS Impulsive
Allmänt
Typklass/Konstruktion	Jagare
Fartygsklass	I-klass
Operatör	Royal Navy
Historik
Byggnadsvarv	J. Samuel White and Company, Cowes
Kölsträckt	mars 1936
Sjösatt	1 mars 1937
Levererad	29 januari 1939
Öde	Såldes som skrot den 22 januari 1946
Tekniska data
Längd	98,5 meter
Bredd	10,1 meter
Djupgående	3,8 meter
Deplacement	1 390-1 918 ton
Maskin	2 x växlade ångturbiner 34 000 shp (25 000 kW)
Kraftkälla	3 x Admirality-pannor
Maximal hastighet	35,5 knop (65,7 km/h)
Räckvidd	5 500 nautiska mil (10 200 km) vid 15 knop
Besättning	145
Bestyckning	4 x enkelmonterade 12 cm sjömålskanoner 4 x fyrdubbelt monterade 12,7 mm kulsprutor 2 x femdubbelt monterade 53,3 cm torpedtuber 1 x sjunkbombsräls 2 x sjunkbombskastare 60 x sjöminor
Sensorer	ASDIC-sonar

HMS Impulsive var en jagare av I-klass som byggdes för Royal Navy under 1930-talet. Hon tjänstgjorde under andra världskriget innan hon skrotades 1946.

Beskrivning

Fartygen i I-klassen var förbättrade versioner av den tidigare H-klassen. Deras deplacament var 1 390 ton vid standardlast och 1 918 ton vid fullast. Fartygen hade en total längd på 98,5 meter, en bredd på 10,1 meter och ett djupgående på 3,8 meter. De drevs av två Parsons-ångturbiner, som var och en drev en propelleraxel, med ånga från tre Admirality-pannor. Turbinerna utvecklade totalt 34 000 hästkrafter (25 000 kW) och var avsedda att ge en maximal hastighet på 35,5 knop (65,7 km/h).[1] Impulsive nådde bara en hastighet på 32,2 knop (59,6 km/h) med 33 297 shp (24 830 kW) under provseglingarna.[2] Fartygen hade tillräckligt med bränsle ombord för att ge dem en räckvidd på 5 500 nautiska mil (10 200 km) vid 15 knop (28 km/h). Besättningen bestod av 145 officerare och sjömän.[1]

Fartygen hade fyra 12 cm Mark IX-kanoner i enkelmontage, betecknade "A", "B", "X" och "Y" från för till akter. För luftvärn hade de två fyrdubbla fästen för 12,7 mm Vickers Mark III-kulsprutor. I-klassen var utrustad med två femdubbelt monterade torpedtuber ovan vattenytan för 53,3 cm torpeder.[3] En sjunkbombsräls och två sjunkbombskastare var monterade; 16 sjunkbomber fanns ursprungligen,[1] men detta ökades till 35 strax efter krigets början.[4] Impulsive var en av de fyra jagare av I-klass som utrustades med minläggningsutrustning på Malta under slutet av 1938 - januari 1939. Utrustningen bestod av fästen för skenor på däck som minorna kunde transporteras på och en elektrisk vinsch för att flytta minorna längs skenorna. "A"- och "Y"-kanonerna och båda torpedtuberna modifierades så att de kunde tas bort för att kompensera för minornas vikt.[5] Fartygen kunde bära högst 72 minor.[6] I-klassens jagare var utrustade med ASDIC-sonarsystemet för att lokalisera ubåtar under vattnet.[7]

Konstruktion och tjänstgöring

Impulsive kölsträcktes den 9 mars 1936 av J. Samuel White and Company på deras varv i Cowes, sjösattes den 1 mars 1937 och färdigställdes den 29 januari 1938. Mellan den 28 och 29 maj 1940 gjorde hon fyra resor till Dunkerque och räddade 2 919 soldater. Därefter deltog hon i minläggningsuppdrag och i de arktiska konvojerna. Den 16 september 1942 anföll och sänkte hon den tyska ubåten U-457 i Barents hav nordost om Murmansk i Ryssland.[8]

Impulsive såldes för skrotning till W. H. Arnott, Young and Company, Limited den 22 januari 1946 och bröts upp i Sunderland.

Referenser

Noter

1. ^ [ ] Lenton, p. 161
2. March, p. 315
3. Whitley, p. 111
4. English, p. 141
5. Smith, pp. 112–113
6. Friedman, p. 230
7. Hodges & Friedman, p. 16
8. ”Black Rod”. http://www.parliament.uk/about/mps-and-lords/principal/black-rod/. 

Tryckta källor

• English, John (1993). Amazon to Ivanhoe: British Standard Destroyers of the 1930s. Kendal, England: World Ship Society. ISBN 0-905617-64-9 
• Friedman, Norman. British Destroyers & Frigates: The Second World War and After. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-86176-137-6 
• Haarr, Geirr H. (2010). The Battle for Norway: April–June 1940. Annapolis, MD: Naval Institute Press. ISBN 978-1-59114-051-1 
• Haarr, Geirr H. (2009). The German Invasion of Norway, April 1940. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 978-1-59114-310-9 
• Hodges, Peter (1979). Destroyer Weapons of World War 2. Greenwich: Conway Maritime Press. ISBN 978-0-85177-137-3 
• Lenton, H. T. (1998). British & Empire Warships of the Second World War. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-55750-048-7 
• March, Edgar J. (1966). British Destroyers: A History of Development, 1892-1953; Drawn by Admiralty Permission From Official Records & Returns, Ships' Covers & Building Plans. London: Seeley Service 
• Rohwer, Jürgen (2005). Chronology of the War at Sea 1939–1945: The Naval History of World War Two. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-59114-119-2 
• Smith, Peter C. (2005). Into the Minefields: British Destroyer Minelaying 1918–1980. Barnsley, UK: Pen & Sword Books. ISBN 1-84415-271-5 
• Whitley, M. J. (1988). Destroyers of World War Two: An International Encyclopedia. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 0-87021-326-1 
• Winser, John de D.. B.E.F. Ships Before, At and After Dunkirk. Gravesend, Kent: World Ship Society. ISBN 0-905617-91-6