Det hade en yta på 122 340 km2 och 1 642 200 invånare (1911), nästan uteslutande ryssar. Guvernementets södra del upptogs av Valdaihöjden, som är mellersta Rysslands största (321 m.) och där landets största floder hade sina källor. Den var djupt fårad av dalar med branta sidor; i väster stupade den tämligen brant mot sjön Ilmen, vilken låg endast 18 m. ö. h. Nordöstra delen av guvernementet tillhörde sjöområdet i nordvästra Ryssland. Denna trakt, som lindrigt sluttar mot sjöarna Ladoga och Onega, var fylld med flera tusen sjöar, av vilka de största var Beloje ozero och Vozje. Ofantliga, glest trädbevuxna kärrtrakter – rester av forna sjöar – upptog mer än 1/6 av arealen, men började torrläggas vid 1900-talets början. Guvernementet var delat mellan Norra ishavets, Östersjöns och Kaspiska havets vattenområden, vilka var förenade genom flera kanaler. De största floderna var Volchov, Ilmens avlopp till Ladoga, Msta och Lovat, tillflöden till Ilmen, Sas tillflöde till Ladoga samt Sjeksna och Mologa, bifloder till Volga, vilka alla var viktiga samfärdsmedel. Skogar upptog ännu 55 procent av arealen, och blott 11,7 procent var åkerjord. Klimatet var hårt; årsmedeltemperaturen för staden Novogord var 4,4° (-9,5 i januari., 17° i juli).
Jordbruket fyllde ej överallt behovet av råg; däremot exporterades havre och lin. Icke heller boskapsskötseln motsvarade konsumtionen. Stenkol och torv fanns i stor mängd, likaså eldfast lera. Invånarna sysselsatte sig med jordbruk, fiske, jakt, skogshantering och åtskillig slöjd. En stor del av arbetsklassen utvandrade årligen för att söka arbete i andra delar av Ryssland och grannländerna (bland annat som sågfilare). Handeln var livlig och befordras genom en mängd marknader.[1]
Indelning
Administrativ indelning åren 1859–1918.
Guvernementet var delat i 11 kretsar (Уезд), varav de sex sydvästligaste motsvarar dagens Novgorod oblast och de fyra östligaste hör till dagens Vologda oblast.
.png)
