Gunnar JeansonBo Gunnar Jeanson, född 10 oktober 1898 i Göteborg, död 20 januari 1939 i Stockholm,[1] var en svensk musikforskare och skriftställare. BiografiJeanson hörde till de musikforskare som på 1920-talet byggde vidare på Tobias Norlinds pionjärinsatser. Liksom flera av sina generationskamrater fick han sin grundläggande musikvetenskapliga skolning genom denne, och senare kompletterad med ett par perioder av studier utomlands.[2] Han disputerade 1926 som filosofie doktor på en avhandling om August Söderman och verkade från samma år docent i musikhistoria vid Stockholms högskola. Bland hans övriga verk märks Gunnar Wennerberg som musiker (1929). Jeanson var även redaktör för Svenska tidskrift för musikforskning och ordförande i svenska sektionen av Internationella samfundet för samtida musik. Han medverkade under signaturen G.J-n. i Svensk uppslagsbok.[3] Tillsammans med musikkritikern och radiochefen Julius Rabe gav Jeanson ut översiktsverket Musiken genom tiderna (1927–1931) som efter hans död 1939 utkom i ytterligare tre upplagor, den sista 1966, reviderade av Julius Rabe. Detta populärvetenskapliga verk har en mycket personlig ton. Om Beethoven och hans musik står bland annat:
Som organisatör gjorde Jeanson bestående insatser för Konsertföreningen i Stockholm och i ISCM:s svenska sektion.[5] Han är begravd på Gamla kyrkogården i Kungsbacka.[6] Källor
Noter
|
Portal di Ensiklopedia Dunia