Han var till en början naivist, men efter kontakten med den tidiga italienska konsten kom hans måleri att präglas allt mer av en klar formgivning och en klassisk balanserad komposition. Under 30-talet vidgas hans färgregister och han ägnar sig åt att måla det norrländska landskapet. Vid denna tid gör han även en hel del porträtt av vänner och kollegor. Han tillhörde sedan dess start konstnärsgruppen Färg och Form.
Vi finner både ömhet hos honom och värme då han målar hustru och barn. Men det har inte blivit till den lite mjäkiga idyll, som Carl Larsson hemföll åt. Denne var sentimental, men Börje är målare först och främst ... Det är den stora gammaldagssalen med blommorna i fönstren, verandan med utsikten över den vildvuxna trädgården och sjön ... Som äkta konstnär älskar han allt omkring sig, men är kärleken några grader varmare, då det rör de närmaste är det självklart och riktigt och han har okonventionellt och måleriskt berättat oss om sin kärlek.